Fakta: Sjukhusserier

Sjukhusdramat är en anrik genre i tv-världen. Redan 1951 hade "City hospital" premiär, en amerikansk produktion som allmänt anses vara den första sjukhusserien. Sedan dess har tittarna översköljts av både dramatik och komik i sjukhusmiljö. Bland de mer populära svenska sjukhusserierna märks såpan "Vita lögner" och "OP7". Flera serier, som "Cityakuten", "Grey's anatomy" har nått stora publikframgångar. 2008 följde närmare 30 miljoner amerikaner serien "House". På senare år har sjukhusdramat gjort något av en comeback och filmskaparen Steven Soderbergh har fått hyllande recensioner för sin serie "The Knick".

Tv-historien svämmar över av sjukhusserier. Men de senaste åren har svenska tablåer framför allt fyllts med skandinaviska deckare och det var ett tag sedan tittarna fick se ett svenskt sjukhusdrama.

Tjugo avsnitt

– Vi har längtat hur länge som helst efter en sjukhusserie och vi har fått in massor med förslag. Men vi har inte hittat rätt. Men så kom det här och vi kände på en gång att "Nu kör vi!", säger Josefine Tengblad, dramachef för TV4 och C More.

Hon berättar att TV4 blev så förtjusta att de beställde två säsonger och 20 avsnitt på en gång av serien som sannolikt kommer att heta "Syrrorna".

Här möter tittarna fyra sjuksköterskor som spelas av Tanja Lorentzon, Celie Sparre, Marall Nasiri och Jeanette Holmgren. De jobbar tillsammans på en akutmottagning i Stockholm.

Marall Nasiri som just nu befinner sig mitt i inspelningsarbetet säger att det inte är alldeles lätt att beskriva serien eftersom den ofta skiftar i tonläge.

– Det är ett sjukhusdrama. Vissa scener är jättesorgliga. Men så plötsligt blir det både roligt och absurt. Det är snabba kast.

Att det är just sjuksköterskor som står i centrum var den avgörande förklaringen till att Marall Nasiri blev intresserad av projektet. Tanja Lorentzon instämmer.

Systerskap

– Det var den stora lockelsen. Det handlar om fyra sjuksköterskor, inte fyra läkare. Och de går inte går bakom ryggen på varandra. De stöttar och peppar varandra. Det är så himla fint. Inom teatern framställs kvinnor ofta som intriganta och den kvinnosynen känns så unken. Här handlar det istället om systerskap, säger Tanja Lorentzon.

Hon konstaterar att det inte är så konstigt att det gjorts så oändligt många tv-serier i sjukhusmiljö.

– Det är en väldigt tacksam yta för dramatik. Det är liv och död. Saker och ting ställs på sin spets. Sedan finns det också hierarkier och det är alltid intressant. I ett så pass utsatt yrke uppstår dessutom en spännande dynamik inom personalen, säger Tanja Lorentzon.

Berättelserna i serien är baserade på verkliga fall. Autenticitet har varit ett ledord i arbetet med produktionen. Skådespelarna har gjort research på verkliga akutmottagningar och yrkesverksamma sjuksköterskor har hela tiden konsulterats när det gäller faktafrågor.

Marall Nasiri säger att hon känner ett stort ansvar mot landets sjuksköterskor.

– Det enda jag tänker på just nu är att sjuksköterskor som sätter sig och kollar inte upplever att det här avviker alldeles för mycket från deras verklighet. Jag vill att de ska känna att vi tar dem på allvar.

Vill förmedla insikt

Enligt Tanja Lorentzon har arbetet med serien förändrat hennes syn på sjuksköterskor i grunden.

– Jag har familjemedlemmar som är sjuksköterskor, men jag har ändå inte fattat vidden av deras kunskap. Mycket av det som faller på sjuksköterskans ansvarsområde trodde jag var läkarnas uppgift. Jag hoppas verkligen att vi kan förmedla en insikt kring hur sjukvårdsapparaten är uppbyggd, säger Tanja Lorentzon.