I en mening

Enkel vegetarisk mat i miljö som ger dig alternativ-Malmö i koncentrerad form.

Missa inte!

Att slappna av.

 

Undvik!

Plocktallrikarna med lite av varje blir lätt en alltför spretig smakcirkus.

 

Priser

45-130 kronor

 

Öppettider

Tisdag-torsdag 11.30 - 22.00

Fredag 11.30 - 23.00

Lördag 17.00 - 23.00

Sájvva

Östra Förstadsgatan 29, Malmö

Betyg 3

Att besöka den nyöppnade vegetariska restaurangen Sájvva får mig att längta tillbaka till min tid i en studiecirkel om genusperspektivet i indisk matlagning. Här liksom där spelas Bob Marley, det luktar svagt av nymalen spiskummin och svett; vänliga vita medelklassungdomar sitter på skrangliga loppismöbler med rumpavtryck i de slitna plyschdynorna. Det är inte för alla, men jag trivs i den kravlösa värmen.

Eftersom det uttalade konceptet ligger någonstans mittemellan bar och kafé är det orättvist att förvänta sig för mycket av maten. Hit går man för en enkel lunch eller eftermiddagste och timslånga diskussioner om fördelarna med förkortad arbetsdag, snarare än för högtidliga lördagsmiddagar med linnedukar och rökt märgsmör. Ändå påminns man, när man ögnar igenom Sájvvas meny, återigen, om hur mycket de mest progressiva finrestaurangerna och den batikklädda alternativa hippierörelsen närmat sig varandra under senare år.

På veganska kulturkaféer som Sájvva drack man spontanjäst suröl och fermenterat kombuchate redan på Kommando Holger Meins tid. Men det är först nyligen som de hippaste krogarna slutat servera kött, som man kunnat läsa artiklar om Nomas chefskock René Redzepis kärlek till kombuchate och som ölhipstern övergivit IPA för suröl. På Sájvva kommer den förresten från det danska ölnördsmekkat Mikkeller. Menyn varierar ständigt. Ena dagen serveras thailändska nudelrätter, andra dagen indiska blomkålsgrytor och den tredje mexikanska bönchilis. Därför är det kanske inte så konstigt att även resultatet är omväxlande. Under mitt besök häromveckan njöt jag av en libanesisk vegan-taginegryta på squash och tomat där smaker av paprika och spiskummin balanserades upp av frisk citrus. En tabbouleh med perfekt kokt cous cous var härligt fräsch och en baba ganouj som serverades med persiskt surdegsbröd hade en frisk och djup smak. En marockansk saffransgryta var däremot för söt och serverades med ett torrt och trist skolmatsalsris.

Den mintkryddade veganska "kladdkakscookien" som jag tog in som efterrätt var god, men den borde förses med varningstext: om du är över 45 kommer tuggmotståndet att få dina amalgamfyllningar att spricka. På det stora hela möts man på Sájvva av värme, vänlighet – och spontanitet, vilket bland annat innebär att de leende servitörerna emellanåt springer ut med tallrikar till fel bord. Men så ska det väl vara.