När grimens förgrundsröst ger ut ett tredje album inom loppet av ett år bjuder han in funk, MPC-trummaskiner och syntar. Du får minimalistiska, progressiva och avskalade elektroniska produktioner med sväng i hålrummen som påminner om den finlandssvenska genren skweee.

Spåren är smarta för DJ-remixar och ger Wiley gott om utrymme för en repertoar av hisnande rap-glansnummer.

Bästa spår: "Can I have a taxi please?"