När jag går ut och äter med min mor kan hon plötsligt, utan noterbar förvarning, utbrista: ”Men titta, vilken fantastisk liten lampskärm!”. Jag är numera så van vid hennes, om ni ursäktar, ovidkommande restaurangobservationer att jag endast nickar ”jaja, absolut” till svar och fortsätter att dissekera min ripa.

Till mitt försvar är min moders respons något senare, då jag stolt visar upp hagelkulan jag funnit i viltfågeln, lika sval. Vi är, med andra ord, intresserade av olika saker. Fokuserar på skilda ting, helt enkelt.

Om jag hade tagit med henne till Yaki-Da hade hennes huvud snurrat som ett helt tivoli. Maximalism, inte minimalism, är Yaki-Das filosofi. Jag är väldigt förtjust i Yaki-Das inredning.

Man kan säga att Yaki-Da är det nya Styrbord Babord, vilket var det nya Uppåt Framåt, som i sin tur var det nya Rondo, om ni så vill. Se där, Göteborgs nutidshistoria komprimerad på ett par rader. Håll till godo.

Och det finns ett par ställen som Göteborg kan stoltsera med som it-ställen, alltså ställen där trendkänsliga ungdomar, i folkmun benämnda hipsters, huserar. Dubbel Dubbel, Kino, Yaki Da är sådana.

Vilket naturligtvis är fantastiskt charmant. Skulle, Gud förbjude, en komet slå ner i dessa utrymmen skulle snart stans Whyred-, Acne- och Weekday-butiker få lägga ner. Twins skulle klara sig.

Bakom Yaki-Da står Jonas Järvmarker som ensam ägare, men rent kreativt är det Sebastian Kapocs och Tobias Hamberg som styr. Jag skulle gärna se dessa två herrar, tillsammans med Erik Sundfeldt, Blenda-Lars och John Wigelius, bilda en koalitionsregering och ta över Göteborgs kommunhus.

Jag vet inte vad som skulle hända med det lokala skattetrycket eller äldreomsorgen, men det skulle bli mycket roligare i stan, om jag uttrycker det så.

Yaki-Da är en glädjespridare på fyra våningar. Likt ett gammalt dataspel kämpar man sig upp, plattform för plattform, via dans och strapatser till belöningen högst upp: Restaurangen. Här finns två fantastiska barer, ett perfekt andningshål, men med samma elektriska stämning som våningarna nedanför.

Och runt barerna snirklar sig bord uppställda och utformade som en hyllning till Gaudí. De liksom flyter fram i olika former och färger.

Jag äter friterad havskräfta (145 kronor) och ankleverterrine med körsbärsmarmelad (155 kronor) till förrätt och tar in en halstrad tonfisk med sötpotatis och chilicrème (235 kronor) som varmrätt. Jag dricker genomgående champagne och Old Fashioned.

Till efterrätten improviserar kocken ihop en hemmagjord Snickers. Det är roligt. Och Yaki-Da är i nuläget mer rolig än finkrog. Det är precis som det ska vara.