Fakta: Måns Månsson

Född: 1982 i Stockholm. Delvis uppvuxen i Lund.

Bor: Stockholm

Familj: Fru och dotter

Karriär i urval: Utbildad vid Kungliga konsthögskolan. Har gjort dokumentärfilmerna "Kinchen" (2005) och "H:r Landshövding" (2008), som båda blev Guldbaggenominerade. "Hassel – privatspanarna" (2012). Var filmfotograf för "Avalon" (2012) och "Flugparken" (2014).

På fritiden: "Prio nummer ett är att vara en närvarande pappa".

Aktuell: Med "Yarden", som invigde Göteborgs filmfestival i helgen och får vanlig biopremiär den 11 mars.

Ända sedan arbetarna stegade ut ur fabriken i bröderna Lumières pionjärfilm för över 100 år sedan har arbete och dess roll i våra liv skildrats på film. Alla tider har sina historier och 2016 inleds med en hård titt in en deprimerande skuggvärld där "arbetarnas rättigheter" är ett främmande begrepp.

Precis som i Kristian Lundbergs självbiografiska bok "Yarden" kretsar handlingen kring ett stort billastarföretag i Malmös hamn, där de anställda tilldelas ett nummer och gör som de blir tillsagda. Nummer 11811 (en blinkning till Fritz Langs klassiker "Metropolis") är en udda fågel bland de inhyrda daglönarna, som för det mesta har invandrarbakgrund. Han är en svensk författare som är i svår ekonomisk kris och har gjort sig omöjlig i kulturvärlden.

Utmaningen triggade

Utmaningen att göra film av Lundbergs flytande, personliga och bakvända klassresa var det som triggade regissören Måns Månsson att ta sig an historien.

– Det fantastiska, poetiska språket som boken har gör att man måste tänka på vad som är en films existensberättigande. Vad kan en film göra som inte redan språket har lyckats med? Det var ett komplext arbete, att mejsla fram något som kunde berättas i bilder och behålla ens intresse i en och en halv timme.

Huvudrollen spelas av Anders Mossling, en hittills i filmsammanhang okänd svensk skådespelare ("men en av landets absolut främsta"). Hans malplacerade utstrålning bidrar till den absurda humor som bubblar i de kyliga bilderna av yarden och dess arbetare. Ännu kyligare än i boken?

– Jag vet ju inte hur det är på den faktiska arbetsplatsen men i filmen är det draget till sin spets, det är ett sätt att få till reflektion kring framförallt frågor om solidaritet och vad priset för det egentligen är.

Ifrågasätter gränser

I de oroliga tider som präglar den svenska filmbranschen just nu verkar det bli allt viktigare för branschen att etikettera sina filmer, göra dem tydliga och säljbara för en specifik målgrupp. Måns Månsson håller inte med. Tvärtom har hans karriär handlat om att just upplösa och ifrågasätta genregränser.

– Jag har ingen aning om vad "Yarden" är för genre, jag tycker inte att det är så viktigt. Jag vill göra en film, som förhoppningsvis berättar något. "H:r Landshövding", i vilken grad var den på riktigt? Eller Roland Hassel-filmen, där en fiktionaliserad Hassel blev inkastad i en existerande verklighet? Sådant tycker jag är spännande.