Nu är sommaren här! Och plåsteranvändningen ökar. Eller i varje fall ökar den synliga plåsteranvändningen. Här och där glimtar ”hudfärgade” eller Kalle Anka-mönstrade plåster fram.
För min del är det främst fötterna som invaderas av plåster i sommartid. En av höjdpunkterna med sommarens intågande är nämligen att få släppa ut sommarskorna ur garderoben. De må vara obekväma, rosa, högklackade eller glittriga. Hursomhelst är de välkomna. Till och med efterlängtade.
Med sommarskorna följer skoskav. Det leder till ett oundvikligt problem. Plåsterproblemet.
Jag är brun. Året runt. Jag är mörkhyad. Men jag får likförbannat skavsår. Precis som alla andra. Precis som alla dem som döljer smärtande sår under passande ”hudfärgade” plåster. Frågan är: hudfärgade plåster för vem?
När jag var fem år hade jag inget emot att ha Kalle Anka-plåster. Tvärtom. De var ju häftiga och dolde något tufft jag gjort. Som att ramla av cykeln i en tävling eller så. Kalle var en cool figur. Ju fler plåster desto häftigare.
Till och med som tioåring funkade Kalle Anka-plåstren. De var söta. Inte brydde jag mig om att ha Kalle Anka på knäet, på armen eller på foten.  

Men nu är jag 26 år gammal. Jag ramlar inte lika ofta av cykeln. Och det är långt ifrån ofta som jag känner för att springa runt med Kalle Anka på smalbenet. Men fortfarande behövs plåstren då och då. Sommarskorna må vara hur söta som helst men de sätter spår som syns. Och känns.
Ska jag fortfarande behöva ha Kalle Anka-plåster? Jag ser mig själv dansande på Sture-golvet. I röd sommarklänning och vågigt hår skakar jag mina höfter till Shakiras låt. Favoriterna, de några år gamla tomatröda pumpsen är på plats.
Likaså Kalle Anka–plåstret. Det lyser i discoljuset när det med jämna mellanrum tittar fram mellan tårna eller bakpå hälen.
Alternativet ser inte bättre ut. Hudfärgade plåster för ”vita” syns ungefär lika lite som mjällkorn i ett ebenholtsfärgat hår.

Tiderna förändras. Kalle Anka- plåstren fyller ingen funktion längre. Jag har inget coolt att dölja. Plåstren visar bara att jag valt att låta snyggt gå före praktiskt. Plåstret i sig är ju sött. På en femåring. Till och med på en tioåring. Men på en 26-åring?
Jag är inte bitter. Jag efterlyser bara ett alternativ till Kalle Anka och de ”hudfärgade” plåstren. Ett alternativ som erbjuder en något mindre kontrast mot mörkare hud.
Kanske afrikanska plåster. De borde ju vara mörkare där? Eller?