SL:s biljettkontroller ­kostar 40 miljoner om året – men drar bara in en ­femte­del av det beloppet från bötfällda fuskåkare. Orimligt, anser Lars Dahlberg (s), SL:s andre vice ordförande.

– En så stor kostnad enbart för att sätta åt fuskare kan inte försvaras, säger Lars Dahlberg.
I en rapport som presenteras för SL:s styrelse i dag beräknas intäktsförlusten för fusk och svinn till mellan 61 och 335 miljoner kronor per år. Osäkerheten kring problemets omfattning är alltså mycket stor.

Omkring 90 000 effek­tiva kontrolltimmar gav i fjol  – förutom den avskräckande effekten – en intäkt på knappt 8 miljoner kronor i tilläggsavgifter från fusk­åkare. Rapporten pekar på stora brister i spärrpersonalens arbete. Ett undersökningsföretag som SL anlitat konstaterar att andelen godkända kontroller på tunnel­banans olika stationer varierade mellan 32 och 55 procent, och mellan 31 och 56 procent på pendeltågsstationerna.

Lars Dahlberg efterlyser bättre service, inte bara hårdare tag mot fusket.
– Det kanske är så att svinnet – att trafikperso­nalen inte finns på plats eller inte bryr sig om att kontrollera biljetten – är ett större problem än fusket, säger han.

Men SL:s ordförande Christer G Wennerholm (m) säger att fuskåkandet är ett dubbelt problem, som både minskar biljett­­in­täkter och sänker betalningsmoralen.
– Plankandet drabbar våra trognaste resenärer, kvinnor och ung­­­­­­domar. I stället för att flirta med plankarna, som den förra vänstermajori­teten, inför vi noll­tolerans mot fuskåkning.