Om du vill veta vad som står på spel vid klimatmötet i Köpenhamn ska du få ett makabert mått.

Var tionde sekund dör en människa i Asien eller Afrika av skäl som är direkt relaterade till vår moderna energiproduktion. Om det tar dig tre minuter att läsa den här kolumnen så har ytterligare 18 människor dukat under.

Så hur kommer det sig att vi inte kan samla oss och rädda klimatet genom att drastiskt minska vår energikonsumtion? Jo, det beror på att de 18 personerna inte dör av för mycket elektricitet och gas utan av för lite.

Bristen på modern energi gör att nästan hälften av världens befolkning lagar mat genom att elda inomhus med ved, kol och dynga. Det leder till föroreningsnivåer inomhus som är värre än utomhus i världens mest nedsmutsade städer. Det orsakar lung- och andningsbesvär som dödar 1,6 miljoner människor varje år. Mer än hälften är barn.

Dessutom skulle bättre energitillgång kunna rädda minst lika många till genom att göra vattenburna sjukdomar mer sällsynta, hälsokliniker mer funktionella och jordbruk mer fruktbara.

Det är därför världens låg- och medelinkomstländer, som står för nästan all ökning av koldioxidutsläppen i framtiden, är så motsträviga i klimatförhandlingarna. Varje avtal som innebär att de får mindre tillväxt och sämre tillgång till energi är ett direkt hot mot liv och hälsa.

Om fattiga länder fortsätter att ha dagens tillväxt kommer de att vara nästan åtta gånger rikare om hundra år. Då kommer de också att ha överlägsna metoder att möta de problem som klimatförändringen leder till oavsett vad vi gör.

På klimatmötet kommer det att moraliseras mycket över Indien och Kina. Det är vettlöst. Vi måste minska vårt koldioxidberoende, men det får aldrig ske genom att förstöra för dem som försöker rädda livet på sina barn.

Det är vi i den rika världen som har skapat problemen och det är vi som måste visa vägen därifrån, inte minst genom att bidra till utvecklingen av grönare energikällor som sol-, vind-, våg- och kärnkraft och sprida dem globalt.  

+ LO råkar visa att alla har tjänat på det de kallar ”ökade klyftor” – särskilt arbetare.

– Regeringen skyller på Försäkringskassans handläggare i stället för att ta ansvar.