Omfattningen av svältkatastrofen på Afrikas horn är oerhörd. Torka, missväxt och konflikter har tvingat miljontals människor att lämna sina hem för att söka sig till hjälp. Alternativet är att stanna – och svälta ihjäl.
– Jag har jobbat i Somalia i sex år, och det här är det absolut värsta jag sett. Jag har alltid varit fascinerad över hur somalierna klarar sig genom torka och konflikter, men den här gången är deras resurser slut. Skördarna har slagit fel flera år i rad, boskapen dör, de har ingenting mer att ta av, säger Karin Fischer-Liddle, sjuksköterska och landansvarig för Somalia vid Läkare utan gränser.

Torkan i östra Afrika beskrivs som den värsta på 60 år, och har drabbat över 12 miljoner människor med undernäring och svält. Enligt beräkningar från FN-organet Unicef är 2,3 miljoner barn på Afrikas horn akut undernärda. Av dem är 800 000 så illa däran att deras situation är livshotande.

Värst är situationen i södra och centrala Somalia där en massflykt pågår till antingen de hjälpläger som finns i Somalia eller till flyktingläger i Kenya eller Etiopien. När Metro når Karin Fischer-Liddle befinner hon sig i Kenya.
– Det finns familjer som gått upp till 700 kilometer för att nå hjälp. De är undernärda när de ger sig av, och när de väl de kom fram till där hjälpen finns är de ofta i otroligt dåligt skick. En del barn som kommer in till våra kliniker är fruktansvärt undernärda, på gränsen till att dö, berättar hon.

Långt ifrån alla kommer att nås av hjälpen. FN befarar att upp till två miljoner människor kommer att dö i katastrofen.

Frånvaron av frihet orsak till svälten

Svälten i världen minskar. Enligt FN:s livsmedelsorganisation har andelen hungrande i världens fattiga länder minskat från 37 till 13 procent sedan 1970.

Bättre jordbruks­teknik mångdubblade skördarna samtidigt som mer marknadsekonomi berikade länderna och ökad demokrati fick staterna att möta hungers­nöd mer effektivt. Utan denna remarkabla för­bättring skulle nästan två miljarder  fler män, kvinnor och barn svälta i dag.

Men många befolkningar har ställts utanför denna utveckling. De har varken nåtts av den gröna eller den frihetliga revolutionen. I många afrikanska länder får bönd­erna inte ens äga sin mark, vilket gör att de inte kan finansiera bevattning, gödsel och bättre grödor. Dessutom har EU:s protektionistiska jordbrukspolitik försvårat utvecklingen i många fattiga länder. Därför är deras livsmedelssystem ytterst sköra.

I Somalia råder ett inbördeskrig som förstör de redan små möjligheterna att bedriva jordbruk. Islamistiska al-Shabaab som behärskar stora delar av landet blockerade alla hjälpsändningar i två år och 14 FN-hjälparbetare har mördats.

I Etiopien tillåts inga bönder äga den mark de odlar och den brutala diktaturen i Eritrera vägrar ta emot bistånd utifrån. Diktatorer använder inte mat för att föda sin befolkning, utan till att belöna de sina och bestraffa oppositionella.

Karga jordar och hård natur gör naturligtvis sitt till, men den viktigaste orsaken till svält är inte frånvaro av regn, utan av frihet.

Johan Norberg – idéhistoriker och författare