Fakta: Ål

Ålen är klassad som akut hotad och har varit rödlistad i Artdatabanken sedan 2005. Den europeiska ålen är en unik art med en speciell livscykel. Den fortplantar sig på flera tusen meters djup i Sargassohavet - 700 mil från Sverige. Ålyngel, så kallade glasålar, följer sedan med golfströmmen till Europa och Nordafrika för att under cirka 20 år växa till sig i söt- eller brackvatten. När de uppnått könsmogen ålder kallas de blankål och de vandrar då tillbaka till Sargassohavet för att leka, fortplanta sig, och sedan dö.

Källa: Naturskyddsföreningen

För första gången har forskare med hjälp av datasamlingsmärken och satellitsändare under lång tid och över långa avstånd kunnat kartlägga den europeiska ålens flera hundra mil långa färd över Atlanten.

– Tidigare har vi enbart kunnat göra väldigt begränsade spårningar. Med den här nya tekniken får vi en helt annan bild av vad som händer, säger Håkan Westerberg, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitets institution för akvatiska resurser.

Internationellt samarbete

SLU har ingått i ett internationellt forskningssamarbete där sammanlagt över 700 ålar märktes varav 200 i Sverige. Undersökningsdata visar bland annat att ålarna i snitt avverkar 20 kilometer per dygn och att de under dagen simmar mer än 300 meter djupare än på nätterna.

– Vi har också sett att en förvånansvärt stor andel, mellan hälften och två tredjedelar, av ålarna blir uppätna. Det är något vi inte känt till tidigare. Det är också stor skillnad i riskerna beroende på varifrån ålarna kommer, säger Håkan Westerberg.

Svenska ålar visade sig ha ett betydligt gynnsammare utgångsläge på vägen ut mot det öppna havet. Fiendeattackerna är betydligt färre på den grunda kontinentalsockeldelen jämfört med ålar som börjar sin vandring i andra delar av Europa.

Längre vandringstid

– Det styrker oss i uppfattningen att våra ålar är speciellt värdefulla för reproduktionen och behöver förvaltas med stor försiktighet, säger Håkan Westerberg.

En annan nyhet för forskarna var att vandringen sker över längre tid än man tidigare trott.

– En ål som lämnar Sverige i oktober leker först omkring ett år senare. Det strider mot tidigare antaganden. En förklaring kan vara att det tar tid för ålarna att hitta sin partner i det stora område som Sargassohavet utgör.

– Det understryker också att ålar som lyckas komma fram och reproducera sig måste ha stora energireserver. Det kan också vara en pusselbit i förklaringen till nedgången i antalet ålar, säger Håkan Westerberg.

Med den nya teknikens hjälp ser forskarna nu flera intressanta uppföljningar av resultaten.

– Med bättre batterikapacitet i sändarna skulle man kunna hitta exakt den plats i Sargassohavet där leken pågår. Och nu följde vi bara honorna eftersom de är störst. Hannarna startar sin vandring ett par månader tidigare. Deras färd vet vi inget om, säger Håkan Westerberg.