Hjälp
Hit kan du vända dig om du mår dåligt

Kontakta vården i din kommun, för hjälp kan du ringa vårdguiden på 1177.

Dessa organisationer kan hjälpa dig komma vidare till professionell hjälp eller erbjuder samtalsstöd för den som vill prata och ha stöd.

BRIS: 116 111

Nationella hjälplinjen: Erbjuder kris- och stödsamtal anonymt och kostnadsfritt via telefon, 020-22 00 60, 13.00-22.00 alla dagar.

Jourhavande medmänniska: 08-702 16 80, alla dagar 21.00-06.00.

På Suicide zero finns mer information om vart du kan vända dig om du vill ha hjälp.

Mind Självmordslinjen nås på telefon 90101 eller via chatt på mind.se. Öppet dygnet runt.

Chatta med Tjejjouren

Ungdomsmottagningarna i din kommun. 

Uppskattningsvis drabbas 25 procent av befolkningen någon gång i livet av ett ångestsyndrom och den psykiska ohälsan ökar, särskilt bland kvinnor i åldrarna 16 till 24, enligt en ny rapport från Socialstyrelsen.

Anna Broström är en av dem. Hon drabbades i sina tidiga tonår. I dag är hon 32 år, men det tog tid innan hon fick en diagnos.

– När jag var 14,15 år började det med att jag var deppig och gick till vårdcentralen. De sa att “alla tonåringar är ju deppiga" och gav mig antidepressiva. Så reagerade de flesta läkare jag vände mig till, säger hon.

Hon började äta de antidepressiva och märkte snabbt hur det sattes igång en överaktivitet hos henne.

– Det var som att jag hade två glas vin i kroppen hela tiden och jag gjorde så mycket som jag aldrig skulle göra annars, köpte kläder och smink, jobbade hur mycket som helst, festade hela tiden och hade knappt något konsekvenstänk.

Sedan kom alltid baksmällan som ett paket på posten. Långa depressioner gjorde att hon inte kom hemifrån, blev arbetslös och hade extrem ångest.

LÄS MER:  Bris märker av ökad psykisk ohälsa

Efter några år och många läkarbesök fick hon diagnosen bipolär typ två. Anna kände att det stämde in på henne. Men hon ville ändå inte erkänna det för sig själv, en del av henne tyckte om perioderna av toppar, för då var hon mer kreativ och glad.

Anna ignorerade sin diagnos i över fem år, tills hon träffade en läkare som fick henne att tänka om.

– Hon fick mig att inse att jag inte ville må så där resten av livet, jag var bara 25 och hade redan missat så mycket av livet och relationer, säger hon.

Nu tar Anna medicin som gör att hon lättare kan hitta en balans, utan stora toppar och dalar. Men hon blir aldrig helt balanserad. 

I dag jobbar hon med att lyfta kunskapen om psykisk ohälsa genom sitt jobb på Riksförbundet för mental hälsa. Hon är också volontär på MIND, en organisation som vill förebygga psykisk ohälsa, där hon chattar med personer som behöver stöd. Hon hittade organisationen efter att hennes mamma tagit livet av sig och hon sökte stöd.

– Det som alltid varit helvetet i mitt liv - att ha diagnosen och all skit i dag är en tillgång i mitt jobb, det känns faktiskt bra.

Flera som hör av sig till henne på MIND berättar att de håller sina psykiska problem hemliga, eftersom det inte är lika accepterat att prata om psykiska sjukdomar som om fysiska. Något som Anna känner igen.

– När jag berättat om min diagnos kan det bli knäpptyst. Inställningen verkar vara att visst kan vi prata om psykisk ohälsa, men ingen av oss har det - de är ju “de andra”, säger hon och fortsätter:

– Det måste ändras, det är många som inte ens vågar söka vård på grund av stigmatiseringen och tabubeläggningen av psykiska diagnoser.

►LÄS MER:  Här äts mest antidepressiva i landet