”Normalt borde man kunna avslöja sådant redan under intervjun med flyktingen.”
METRO AVSLÖJAR Säpo avslöjade en
iransk spion för mer än ett år sedan, men mannen har varken gripits
eller utvisats. I stället lyckades han infiltrera fler oppositionella
iranska grupper i Sverige under sommaren. Han kan ha rapporterat om
hundratals personer – efter det att han i Sverige avslöjades som spion.
Metro har tagit del av flera hemligstämplade handlingar om
spionen. Det är såväl svenska som iranska och internationella
myndigheters dokument. I hemligstämplade Säpodokument står det:
”Säkerhetspolisens källor gör gällande att NN skall arbeta för
underrättelsetjänsten i Iran.”
Den utpekade mannen förnekar samtliga anklagelser i samtal med Metro.
Migrationsverket skriver att hans uppehållstillstånd måste dras in
eftersom han samarbetar med den regim han låtsats fly från. Mannen ska
ha tagit emot pengar för att spionera på forna landsmän i Sverige. Det
är så det ser ut i dag.
Annat var det för tre år sedan. Då skickade UNHCR i Turkiet ett
mejl (som Metro har) till Migrationsverket i Sverige och bad att få
placera en kvotflykting, någon som behövde skydd. UNHCR skrev att
mannen var jagad av både den turkiska och den iranska
underrättelsetjänsten. Han hade nämligen flytt från ett fängelsestraff
på 15 år i Iran, och den turkiska underrättelsetjänsten ville gripa
honom för att han skulle kunna vara bra i förhandlingar med den iranska
motsvarigheten.
Det stämmer att den iranska underrättelsetjänsten sökte honom,
men av en helt annan anledning än den uppgivna. Enligt Säpos källor
hade han på grund av sanktionerna mot Iran skickats till Dubai för att
köpa och smuggla beståndsdelar av datorer, men han stal en del av
pengarna och upptäcktes. För detta dömdes han av en iransk domstol. Han
flydde till Turkiet och lyckades alltså lura FN:s flyktingorgan att be
Sverige ta emot honom. UNHCR valde att tro honom när han sa att han var
politisk redaktör för en populär tidning som är öppet kritisk mot
regeringen, att han var utbildad läkare och att han varit ledare för en
av grupperingarna under studentupproren i Teheran, något svenska
Migrationsverket också trodde på.
Metro har kontrollerat uppgifterna, och har inte hittat något som tyder på att uppgifterna om att mannen skulle vara läkare stämmer.
På UNHCR:s kontor i Genève säger man till en början att det inte kan
vara möjligt att han lyckats manipulera deras kontor i Turkiet. Det är
först när man får se sina egna hemligstämplade handlingar som Astrid
van Genderen Stort på UNHCR säger:
– Normalt borde man kunna avslöja sådant redan under intervjun med
flyktingen. Personalen, som själva härstammar från Iran, brukar kunna
syna sådant. Man ställer många detaljerade frågor för att se om
personen i fråga kan svara. Sedan går informationen till högkvarteret,
som beslutar hur man ska handla.
I det här fallet misslyckades de uppenbarligen, något van Genderen
Stort säger händer eftersom många asylsökande saknar
identitetshandlingar.
– Det är svårt att kontrollera alla som kommer utan
identitetshandlingar, och sedan är det ju så att Migrationsverket i
Sverige också har ett ansvar för att kontrollera kvotflyktingens
uppgifter.
Väl i Sverige blev den av UNHCR i Sverige placerade
kvotflyktingens liv som huvudrollen i en långfilm om den perfekte
spionen. Han har ljugit ihop en falsk identitet, burit vit rock och
låtsats vara läkare, tagit anställning som reporter och programledare
på en närradiostation, gått med i oppositionella grupper och
demonstrerat mot den iranska regimen, hjälpt politiska flyktingar med
asylansökan – samtidigt som han rapporterat till den iranska ambassaden
i Stockholm.
Lars-Gunnar Lundh är överdirektör på Migrationsverket och den
som skrivit under att den iranske spionens uppehållstillstånd nu ska
dras in. Migrationsverket säger i beslutet att de inte tvivlar på Säpos
uppgifter om att mannen går ”hemlandets ärenden”. Lundh säger också att
man rutinmässigt informerar den svenska säkerhetspolisen när personer
som den nu avslöjade spionen kommer till Sverige.
– Vi gör en bedömning av de framställningar som UNHCR gör. Sedan låter
vi nästan rutinmässigt säkerhetspolisen kontrollera. Det är klart att
vi både har möjlighet och skyldighet att kontrollera uppgifterna.
Lundh försvarar bristerna med att man hellre hjälper en för mycket än en för lite.
– Beviskravens syfte är att fånga de grupper som har behov av skydd.
Och det innebär att man en och annan gång hjälper personer som inte har
rätt till skydd. Staten ska inte bevisa om de har gjort det ena eller
andra. Den enskilde ska själv visa, sannolikt, att de har gjort det ena
eller det andra.
Lundh säger också att det är enkelt att vara efterklok, att man kanske
borde ha kontrollerat spionens uppgifter bättre, men att det inte är så
lätt som det låter. Man måste nämligen samtidigt vara mycket försiktig
så att det inte avslöjas att en politisk flykting är i Sverige för att
söka asyl.
Men varför utvisades inte mannen i samma stund som det avslöjades att han rapporterar till sitt hemland?
– Om Säpo misstänker att det begås brott i Sverige är det deras uppgift att förhindra det.
Metro kontaktar säkerhetspolisen, som vill ha frågorna
skriftligt. Vi skriver 18 frågor, om säkerhetsärenden i allmänhet och
det här fallet i synnerhet. Vi får ett svar: ”Samtliga dina frågor är
av den art att vi inte kan besvara dem. Som du kanske själv märker
behandlar de utan undantag vår operativa verksamhet, och ett enskilt
ärende därtill.”



























/templates/img/global/open-metro-pull-quote-32x27.gif)
/templates/img/global/close-metro-pull-quote-32x27.gif)




























/templates/img/lists/bullet-white.gif)











































/templates/img/global/5-col-line.jpg)





