Utanför Peter Englunds kontor, i Börshuset i Gamla stan i Stockholm där Svenska Akademien huserar, ligger en halvrökt cigarett i en askopp. Något rökförbud gäller ännu inte i kultur-Sveriges mäktigaste korridor. Den ständige sekreteraren är punktlig. 

Vilket tjusigt arbetsrum. 

– Det lär vara Sveriges näst vackraste.

Efter? 

– Utrikesministerns. Det har tydligen gyllene lädertapeter och sånt där. 

Är årets litteraturpristagare spikad? 

– Nej, Akademien har inte träffats efter sommaruppehållet. Första mötet blir nästa torsdag (20 september). Så, än så länge är det ett ostöpt ljus. 

Har du någonsin ångrat att du tog jobbet?  

– Gjorde jag det så skulle jag inte säga det! Orsaken till att jag inte omedelbart tackade ja var att jag hade en rätt realistisk bild av jobbet. Hur tufft det skulle vara. Min företrädare blev nog mer shanghai-ad, tror jag.

I blogg för några år sedan beskrev du att du var en hårsmån från att skjuta dig själv i huvudet på 1990-talet – hur mår du i dag?

– Det här är den jobbigaste perioden på året tycker jag. Allt arbete rullar igång igen. Samtidigt som jag pendlar från Uppsala och fortfarande är småbarnsförälder. Men det är bara att bita ihop. 

Nobelpriset i litteratur har sedan starten 1901 endast tilldelats tolv kvinnor – är det ett problem?

– Det är ett problem. Samtidigt som det är svårt att åtgärda i en handvändning. Ser man till hela akademiens historia så är underrepresentationen av kvinnor inget att vara stolt över. 

Blir det någonsin usel stämning bland
ledamöterna – det måste vara en svår
orkester att dirigera? 

– Det rör sig om en skara människor som alla är mycket framstående. Dessutom är de – och ska vara! – egensinniga karaktärer. Mitt jobb är att försöka styra dem i en riktning där oenigheten inte blir destruktiv.  

Medan din företrädare Horace Engdahl uttalat sig föraktfullt mot sociala medier skriver du i din blogg: ”Som de flesta vet finns denna SAOL-app redan tillgänglig för Iphone samt för Android- och Symbianbaserade mobiltelefoner.”

– För mig är de sociala medierna helt
enkelt bra verktyg. Jag vet att vi måste titta på det här med Facebook också, vi
borde förstås ha en ordentlig närvaro där. 

Svenska Akademien har bara gett pris för prosa, poesi, historia och drama för vuxna – innebär det att man kan sluta hoppas på Bob Dylan?

– Nej, det finns inga begränsningar. Det viktiga är den litterära kvaliteten. Men det är klart att man kan se hur priset utvecklats över tid och dra slutsatser om vilka som är nobiliserbara.

Äter ni verkligen ärtsoppa på Den
Gyldene Freden varje torsdag? 

– Det där är en myt som hängt sig kvar. Men vi gjorde det i vintras faktiskt. Ärtsoppa, pannkakor och punsch – ledamöterna blev som ivriga barn! Middagen är en omistlig del för oss. Eftersom sammanträdena är så formella behövs något som bryter av.  

Men det händer inte att ni tar en öl och en snaps till och rumlar vidare till Operakällaren? 

– Lite barhopping, menar du? Nej, det har inte hänt någon gång under min tid. När man har druckit vinet och snapsen och tagit in kaffe och avec, och börjar komma in på lite mer allvarligare ämnen …då vill man inte ställa sig bland vanligt folk och börja jiddra på.