Får det lov att vara lite ålyngel? Under en barrunda med pintxos, tapas på baskiska, i San Sebastián, är chansen stor att man stöter på denna utrotningshotade delikatess. Verkar det inte frestande, så finns det mycket annat gott att välja på.
San Sebastián, eller Donostia som staden heter på baskiska, är en spansk badort för den som söker elegans, gastronomiska njutningar och kanske äventyr på surfbrädan.

Elegansen är mest påtaglig längs den långa strandpromenaden med läckra belle époque-byggnader.
Hit går man vid solnedgången för att visa upp sig i snygga kläder, titta på gatugycklare och äta glass.
Sedan är det dags för barrunda med pintxos. Just i San Sebastián har konsten att skapa dessa små läckerbitar nått de högsta höjderna. Det ordnas regelbundet tävlingar för pintxoskockar, varje bar har sina specialiteter och de flesta San Sebastián-bor sina favoriter.

Barerna ligger tätt i Parte Vieja, San Sebastiáns gamla stad. På många ställen är utbudet enormt, på bardisken står ofta brickor med ett 30-tal olika sorters godsaker.
Så mycket läckert! Små röda paprikor fyllda med spindelkrabba, traktens skogssvamp stuvad med Serranoskinka, frasiga krustader med het skaldjursstuvning, spett med räkor, bläckfisk och vaktelägg …
Den första tuggan av en fylld laxrulle förbryllar. De vita strimlorna – har de inte små huvuden?
Jodå, det är ålyngel, en älskad specialitet i trakten.

Den tidiga kvällen blir både lång och sen. Det är så kul att trängas vid nya bardiskar, pröva nya pintxos, att det snart verkar ganska onödigt att sätta sig ner och äta en vanlig middag.
Till pintxos dricker man ofta txakoli, fruktigt och lätt mousserande vitt vin från bodegor alldeles intill kusten. Tillverkningsvolymerna är så små att man sällan hittar vinet någon annanstans.
Eller så väljer man lokal cider. Under produktionsperioden, januari till april, gör San Sebastián-borna ofta utflykter till ciderhusen. Där äter man rustik mat, ofta omelett till förrätt och sedan en rejäl kötträtt.
Till detta dricker man så mycket av årets cider man vill, tappat direkt ur fatet.

Helt annorlunda än dessa lantliga middagar är det nya och sofistikerade spanska köket, som började utvecklas just i Baskien.
Det skedde till stor del tack vare den kände San Sebastián-kocken Juan Mari Arzak, vars restaurang Arzak med tre Michelinstjärnor räknas som en av världens allra bästa.
Arzak har sin egen teori om varför Baskien blivit ett gastronomiskt centrum.
– Vi basker har eget språk och förr levde vi mer isolerade. Kanske har det betytt att vi utvecklats annorlunda genetiskt, att vi fått känsligare smaklökar?

När man väl har ätit sig igenom San Sebastián så gäller det att bränna kalorierna. Kanske genom att surfa?
Staden har tre stora stränder som ligger inne i staden och vid en av dem, Playa de Gros, är Atlantens vilda vågor som vildast. Det lockar både erfarna och nybörjare.
Här finns flera surfskolor och många kommer hit för att ta sina första lektioner.
Vill man bada urbant men lite mer stillsamt så beger man sig antingen till Playa de Ondareta, som räknas som lite mer förnäm, eller till den stora Playa de la Concha.