Bayan, 20, en av tusentals kvinnor som brännskadas av eld i Kurdistan. Metro träffar henne på Läkare utan gränsers sjukhus i Sulaymaniyya, där det finns en särskild avdelning för svårt brännskadade kvinnor.

Det går en våg av självmord eller framtvingade självmord bland kurdiska kvinnor i Irak.
– Vissa blir tvingade, men de flesta tänder eld på sig själva. Det är vanligare än någon annan typ av självmord och beror helt enkelt på att kvinnorna kommer till en punkt när de mister hoppet, säger Saywan Roslam, föreståndare för kvinnojouren Aram Shelter.

Bakom tragedierna döljer sig ofta tvångsgiften, dödshot mot kvinnor som blivit kära i fel man eller har trotsat sina bröder och fäder.
Enligt journalisten Latif Fait Faraj, som skrivit om problemet i dagstidningen Kurdistan Report, brännskadades i september månad 18 kvinnor bara i Cham Jamal, som är en fattig stadsdel i Sulaymaniyya.

General Hassan Nuri är chef för polisen i Sulaymaniyya.
– Ofta kommer familjerna själva in med skadade och döda flickor. Det är väldigt vanligt att de säger att de råkat ut för en explosion i köket. Men om alla dessa gasolkök kunde tala skulle en annan sanning komma fram. De skulle säga ”det var inte vi”.

Två dagar innan Metro besöker general Hassan fick han ett nytt fall på sitt bord.
– Det var en flicka som var mördad, fast familjen säger att hon begick självmord. Hon var skjuten med kalasjnikov och på ingångshålet ser man att skottet avlossades från minst en meters håll, säger han.

Det finns en ny lag i den regionala kurdiska konstitutionen som fastslår att det räknas som mord att döda kvinnliga medlemmar i familjen. Men i praktiken finns inga straff.
–  Då krävs det att kvinnan själv gör en polisanmälan. Hon är hotad och rädd. Poliserna är också rädda, eftersom nästan alla poliser är före detta partisansoldater som stridit i bergen sedan de var väldigt unga. De som ligger bakom hedersmorden är ofta ledare i mäktiga klaner.

Klantänkandet är starkt i Kurdistan, säger Hassan Nuri.
Att hedersbrott och självbränning har ökat tror han beror på flera faktorer.
– Dels börjar kvinnorna organisera sig och ta strid för frigörelse. Dels möjliggör den tekniska utvecklingen ännu större kontroll. Hur ofta mördas inte kvinnor på grund av ett enda samtal till deras mobil från ett nummer som inte är känt av familjen?

Bayan överlevde branden, men hennes ansikte är förstört. Ögonlocken och näsvingarna är bortbrända.

Hon berättar själv:
– Jag kände mig febrig och trodde jag hällde vatten över mig, men det var bensin.

Men vem tände eld?
– Jag vet inte.

Bayans ögon fylls av tårar. Hon kan inte prata mer. Utanför rummet berättar sjukhusets chefsjuksköterska att Bayan är livrädd för sin mamma.
– Mamman har varit här en gång. Hon påstod att Bayan är sinnessjuk och att vi inte ska lyssna på vad hon säger.

Kvinnor får inte resa utan tillstånd

MEDGIVANDE. Najiba Mahmud Salih fick ställa in sin planerade resa till Sverige.
Anledningen: Hon har ingen man som kan ge henne tillstånd att åka.

I mars infördes så kallat G-pass i Kurdistan, Irak. Det innebär att varje kvinna behöver tillstånd från en man för att få pass utfärdat.
– Jag vägrar be min lille-bror om skriftlig tillåtelse att få resa dit jag vill, säger Najiba Mahmud Salih.

Hon är frånskild, vilket är mycket ovanligt bland kvinnor i Irak. Hon har vuxna barn och är ordförande för ett paraplyprojekt som samordnar över 30 kvinnoorganisationer i Kurdistan.

Tidigare i år var hon inbjuden till en konferens i Stockholm.
– Men min passansökan fastnade i Bagdad eftersom jag inte hade något skriftligt medgivande från någon man, säger hon.

Tidigare utfärdade den kurdiska regionen egna pass till invånarna. När G-passet infördes innebar det nya direktiv från den centrala regeringen i Bagdad.
Från och med början av mars ska alla passansökningar handläggas centralt. Kvinnornas ansökningar måste innehålla tillstånd från en äkta man, pappa, bror, morbror eller farbror.
Tillståndet ska bekräftas av domstol.

I våras beslutade Sverige att endast godkänna G-pass när irakiska medborgare reser in i Sverige, vilket bland annat medförde att irakiska medborgare med uppehållstillstånd i Sverige kan få svårt att återvända på sina gamla resehandlingar.