– Jag var en psykiskt sjuk människa. Jag levde i en psykotisk värld.

Sture Bergwall beskriver tiden då han dömdes för åtta mord, som han senare frikändes från.

– Den stora gruppen av människor har förstått att det här är en gigantisk rätts- och vårdskandal. Sen ägnar jag inte mina dagar åt att fundera på vad folk har för uppfattning om mig.

Sture Bergwall om vad han tänker om hur folk ser på honom i dag.

Bakgrund: Sture Bergwall

Sture Bergwall dömdes 1990 till rättspsykiatrisk vård efter ett brutalt rån. På Säters sjukhus börjar han att erkänna mord, totalt 39 stycken.

Mellan 1994 och 2001 döms Bergwall, då Thomas Quick, för åtta mord. Sedan slutar han samarbeta med polis och terapeuter.

Han tar tillbaka sina erkännanden 2008 i en SVT-dokumentär av Hannes Råstam. Därefter har han friats i samtliga fall.

Inga tekniska bevis eller vittnen kunde binda Bergwall till morden.

Bergwallkommissionen, som utredde rättsskandalen, lade skulden på en okritisk utredningsgrupp, terapin om undanträngda minnen, Bergwalls egna erkännanden och bristande åklagarinsatser.

Fakta: Alla åtta morddomar

Yenon Levi, 24 år, hittas död 1988. Quick döms 1997, frias 2010.

Therese Johannesen, 9 år, försvinner 1988. Quick döms 1998, frias 2011.

Johan Asplund, 11 år, försvinner 1980. Quick döms 2001, frias 2012.

Trine Jensen, 17 år, hittas död 1981. Gry Storvik, 23 år, hittas död 1985. Quick döms 2000, frias 2012.

Marinus och Janni Stegehuis dödas 1984. Quick döms 1996, frias 2013.

Charles Zelmanovits, 15 år, försvinner 1976, hittas 1993. Quick döms 1994, frias 2013.

Bilden av Sture Bergwall har skiftat genom åren. Under 90-talet var han en seriemördare, sedan en lögnare och till sist – snarare ett offer.

– Det finns många uttolkningar av min historia. Det var alldeles nödvändigt att ge min berättelse, säger Bergwall i en intervju med TT.

Sture Bergwall, som tidigare tvångsvårdats inom psykiatrin efter att ha gjort sig skyldig till grova våldsbrott och utsatt flera barn för sexuella övergrepp, dömdes 1990 till rättspsykiatrisk vård efter ett brutalt rån. På Säters sjukhus börjar han att erkänna mord, totalt 39 stycken.

Han dömdes för åtta mord och frikändes från samtliga. I en komplex härva av terapi, gruppdynamik och ett blint rättsväsende fick hans påhittade berättelser fruktansvärda följder. Mördare gick fria och han satt inlåst i 23 år på Säters rättspsykiatriska klinik.

"Ville inte lyssna"

Sture Bergwall har fått frågan många gånger – vem bär skulden? Han brukar inte ducka för sitt eget ansvar.

– Men i dag vågar jag betona andras ansvar tydligare. Jag var en psykiskt sjuk människa. Jag levde i en psykotisk värld. Andra människor hade ansvar för att jag gick i terapi. Andra människor blundade för om det var sant och inte. Det var andra människor som åtalade mig, dömde mig, utan att vilja se.

När Sture Bergwall erkände sitt första mord var han fullkomligt medveten om att han ljög. Men han var också, som han skriver i boken, "oförmögen att skilja sant från falskt". Han försökte då och då ta tillbaka allt.

– Man ville inte lyssna. Det var väldigt prestigefyllt och mäktigt att leda en seriemördare i hamn och ta fram hans förträngda minnen.

Många anteckningar

Bergwall tystnar länge på frågan om han själv ser sig som ett offer. Det är känsligt att svara på, säger han, det kan bli så fel.

– Jag ser mig som ett offer för märkliga psykiatriska och psykologiska idéer. Jag är ett offer för en rättsapparat som inte hade förmåga att analysera vad som skedde på Säter, såtillvida är jag ett offer.

TT: Du är dokumenterat bra på att hitta på historier – varför ska läsarna tro på att det du skriver är sant?

– Jag har haft mina journaler, polisförhör och alla mina egna anteckningar. Läser man boken tror jag inte att det är så svårt att tro på mig.

Fri sedan 2014

Sture Bergwall släpptes från Säters sjukhus för två och ett halvt år sedan. Förra våren upphörde även den öppna vården. Nu är han en fri 65-årig man som går promenader och lägger ut naturbilder från de jämtländska fjällen på Instagram.

TT: Varför vill du fram i rampljuset igen?

– Det är alldeles nödvändigt, med tanke på att mitt fall fortfarande diskuteras. Jag gör det för att många ska läsa min bok, i övrigt håller jag mig undan.

Brasan – det krävdes en traktor för att frakta ut allt papper – tände han på när han hade satt punkt i manuset till boken "Bara jag vet vem jag är". Det brann i ett dygn.

– Vi hissade svenska flaggan och drack alkoholfri champagne. Det var en befrielse och ett väldigt konkret sätt att gå vidare, säger Bergwall.