Bortsett från att thailändsk lag förbjuder kritik mot kungahuset, hade kung Bhumibol Adulyadej en särställning i det thailändska samhället. Trots att han själv påminde sitt folk om att han var en vanlig människa dyrkades han som en halvgud. "Först kommer Buddha, sedan kungen", kan man höra thailändare förklara.

Bhumibol, krönt som kung Rama IX, grundlade sin popularitet när han under sina första årtionden som statschef reste runt i fattiga byar, umgicks med vanliga thailändare och tog initiativ till ett stort antal utvecklingsprojekt.

Släppte in studenter

Populariteten befäste han genom få, vältajmade ingripanden i politiken. När den dåvarande militärjuntan lät soldaterna skjuta skarpt mot demonstrerande studenter 1973 öppnade kungen grindarna till sitt palats och lät dödshotade studenter komma in. Militärjuntan vacklade och föll.

Historien upprepade sig 1992, när demokratiaktivister återigen mejades ned på Bangkoks gator. Denna gång kallade Bhumibol till sig den diktatoriske premiärministern general Suchinda Kraprayoon och gav order om att audiensen skulle sändas i tv. Thailändska folket fick se hur juntaledaren fick krypa på knäna fram till kungen – så som hovprotokollet föreskriver – och bildligen bli tagen i örat.

Den förnedrade diktatorn var politiskt död och militärregimen föll.

Sjuk av oro

Någon hängiven demokrat var dock inte Bhumibol. Han stödde dem som han ansåg skötte landet effektivast, oavsett hur de kommit till makten. När kaos utbröt under den folkvalde premiärministern Thaksin Shinawatra 2006 gav kungen de militära kuppmakarna sin välsignelse. Sedan dess har demokratin inte fått någon reell chans igen.

Bhumibol föddes i USA den 5 december 1927 som son till prins Mahidol, som då studerade medicin vid Harvard-universitetet. När kung Prajadhipok abdikerade utan arvinge 1935 placerades hans brorson prins Anand, Bhumibols tioårige storebror, på tronen.

Den 9 juni 1946 hittades kungen död i sitt palats, skjuten i huvudet. Varför han dödades, och av vem, har aldrig blivit känt, och det blev närmast tabu att diskutera mordet.

Jazzdiggare

Anands plötsliga död gjorde att Bhumibol hamnade på tronen. Som ung och oerfaren fick han snabbt lära sig att det var militären som styrde och att hans enda uppgift var att hålla tyst. Först i början av 70-talet hade han så vuxit in i sin statsmannaroll att han kunde göra sin röst hörd.

Ställningen som halvgud gjorde Bhumibol till en ganska ensam människa, och det sades länge att hans enda riktiga nöje var att få spela jazz på sin saxofon. Gästande utländska jazzmusiker bjöds in till kungliga palatset för att jamma med den högst mänsklige kungen.