– Väldigt svårt att vända utvecklingen.

Professor Michele Casini om övergödning och syrebrist i Östersjön.

Fakta: Torskfiske

Fisket är en faktor som kan styras lättare än syrebrist och inflöde av saltvatten.

EU:s fiskeministrar har inför nästa år beslutat att torskfisket i Östersjön väster om Bornholm ska minska med 56 procent, medan fisket öster om Bornholm minskas med 25 procent.

Innan beslutet fattades föreslog EU-kommissionen, med stöd av Internationella havsforskningsrådet, att fisket väster om Bornholm skulle minskas så drastiskt som med 88 procent.

I ministerrådets beslut ingår en även en begränsning av fritidsfisket väster om Bornholm, högst fem torskar på ett dygn.

Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har granskat provfisken och vattenanalyser från olika delar av Östersjön för att söka svar på varför torsken väger allt mindre i förhållande till sin längd. Nu pekas två huvudorsaker ut.

Den ena är att andelen syrefattiga områden ökat flerfaldigt, trots att människans utsläpp av övergödande ämnen som ger syrebrist nu anses minska.

– Om det väl finns mycket plankton är det väldigt svårt att vända utvecklingen, säger Michele Casini, professor vid SLU.

Dessutom har inflödet av syrerikt saltvatten från Västerhavet till Östersjön varit mindre under de senaste årtiondena än tidigare.

– Det beror på vind, strömmar och stora klimatiska faktorer, säger Casini.

Syrebristen begränsar både torsken själv och dess bytesdjur.

Det andra problemet är brist på bytesfisken skarpsill i södra Östersjön, där torsken finns. Men det är gott om skarpsill norr om Gotland, i stora drag. Internationella havsforskningsrådet har föreslagit en regional indelning av skarpsillfisket, men EU-kommissionen har hittills inte nappat på det.