Kollar Uppdrag Granskning om det glömda Sverige, om hur norrländska små byar avfolkas och dör, de fullkomligt dör bara för att vi ungdomsmänniskor blivit så karriärsgiriga och bekvämlighetsbortskämda.

Jag gråter lite när en rar gammal dam berättar om att hon bott i hejsansvejsanträsk hela sitt liv, att det är bra där, varför skulle hon flytta? Men det spelar ju ingen roll om hon bor kvar, om några år ligger hon i jorden och ingen står redo att ta över stafettpinnen. Det tycker jag är hemskt sorgligt.

För skall de människor som valt ett liv på obygden glömmas bort? Leva som i exil från allt det där självklara? Fast det kanske låter just så, självklart-Bosätter man sig i skogen får man väl ta den smällen.

Arton mil till affären, tio mil till närmsta räddningstjänst, till tryggheten. Men för att man råkar ha en kärlek till lugnet och naturen skall ignorans inte vara priset att betala, enligt mig är det en ren och skär diskriminering som pågår mot alla som vill ha ett sådant liv.

För vi kan inte hålla på att ta för givet att alla vill bo i city och jobba på kontor, fika på Wayne´s och jogga i rulltrappor. Gå på krogen tre gånger per vecka och "göra köpcentrat"(för det är ju så sjuukt sköj att gå på Lindex och Coop, not).

Sverige dör om ingen sliter i skogen, jagar i skogen, står i närkontakt med naturen och den där vildmarken jag än så länge mest sett på bild. En tydlig ton av hopplöshet genomsyrar det här avsnittet av mitt favvoprogram, hoppet för en mer levande landsbygd verkar ute.

Sanningen är att jag mycket väl skulle kunna tänka mig flytta ut i skogen med man och ungar om några år, en del av oss yngre generationens medborgare har ju faktiskt alla förutsättningar för att klara just det livet. Och då syftar jag inte främst på hugga-ved-förutsättningar.

Vi som jobbar frilans kan sköta vårt på distans. Kan tänka oss veckopendla. Vi som ser en fördel i att betala tio gånger mindre för en villa, bara för att den ligger i Brukefors istället för Enskede. Jag hade nog mått bra av landet, landet would do me good. Problemet är ju bara att jag kanske är relativt ensam om att känna så. Det är svårt att rädda glesbygden med tio eldsjälar som står beredda att greja spons på myggmedel.

 
+ Schysst obygd: Dalaskogarna, Dalsland, södra Norrland, Skaraschlätta. Värt.

– Björnen. Måste gå i björnfobiterapi först.Tänka på Bamse.