Man måste få tycka utan att veta, utan att ha doktorerat eller ens läst boken. Första tiden, efter att jag hamnat här, i en stel pose framför en käck Metrofotografs objektiv led jag lite av att inte vara Göran Greider, sen slutade jag med det.

För vi som kallar oss kolumnister/krönikörer måste ju få vara bara vi, inga mekaniska sanningssägare eller fanbärare. Jag står här för att jag 1) Är ung och narcissitissk, alltså en god representant för min generation 2) Begåvad på att dela med mig av min värld. 3) Ganska ohämmad.

När jag skrev om FRA som jag inte vet särskilt mycket alls om blev det översvämning i kommentatorsfältet. ALLA ville tala om hur det e g e n t l i g e n låg till, folk mejlade mig uppsatser om 1900-talets alla diktatorer, pappa skämdes. Och alla trodde att jag satt hemma med ågrenmösan, gjorde en Katrin Z och kände mig tvingad att erkänna mitt "snedtramp"(ajabaja, inte ge sig in i en debatt man bara läst om på några bloggar hit och dit)

Men jag skäms inte, ser mig istället lite som en okunskaps-martyr. Man måste få tycka om saker man inte vet mer än den genomsnittlige svennen om, han/hon som inte ens kastar ett öga på ledarsidorna utan går direkt på senaste snasket om Idol-skandaler och sexchocker.

Man måste få visa sin ytterst personliga och ibland helt ogenomtänkta tanke. Jag och Katrin Z har förresten mycket gemensamt där, okunskapsmartyrmässigt.

Vi vågar göra som Jan Guillou , öppna käften och se vad som kommer ut. Ibland blir det vasst, ibland pannkaka. Till skillnad från Jan påstår vi oss inte vara ständiga sanningssägare.

Vi bara vädrar då och då, ganska ohämmat som sagt. För min del handlar det inte om att vara den där "kaxiga, unga feministen", hon som skulle kunna kalla en gammal gubbskribent för blomkålspungpervo, bara för att starta en beef.

För mig handlar det mest om rätten att vara ung, tjej och mig offentligt. Bara för att jag vet att sjukt många unga människor, främst kvinnor sitter och håller käften bara för att slippa bli kallade "din felknullade rabiatfitta".

De behöver se och höra att det är okej att ha en stor, glappande trut, bara man är någorlunda snäll också.

För ni vet lika väl som mig att kvoten unga, allvarsamma och nitiskt korrekta kvinnliga skribenter/mediemänniskor redan är överfylld. Jag och Katrin är saltet i latten. Vi behövs.

+ Alla som berättat om FRA på ett fint och respektfullt vis. Be my masters.

– Varför får jag enbart argmejl från män? Vill ni ligga, säg det istället.