Fakta: Labour och Tories

Den politiska makten i Storbritannien alternerar sedan lång tid fram och tillbaka mellan det socialdemokratiska Labour och högerpartiet Tories.

Labours senaste glansperiod var 1994-2007, då Tony Blair ledde partiet till tre valsegrar och var oerhört populär – tills stödet för och deltagandet i Irakkriget utlöste en obönhörligt nedåtgående kurva.

Gordon Brown tog över, och förlorade nästa val. Ed Miliband tog över, och förlorade nästa val. Efter det sistnämnda, våren 2015, valdes Jeremy Corbyn till ny ledare, med knappt 60 procent av rösterna, för ett år sedan. Som opinionsläget är nu har han dock små chanser att vinna nästa val, som dock inte väntas förrän 2020.

För 15-20 år sedan var rollerna omvända; efter Margaret Thatcher hade Tories en serie ledare som hade väldigt svårt att vinna val. Men så kom David Cameron 2005, och blev under ett antal år "högersidans Blair". Även han fick dock "sitt Irak", och avgick snabbt efter det att hans EU-vänliga sida förlorat folkomröstningen i juni.

Corbyn fick 313 209 av medlemmarnas röster, utmanaren Owen Smith 193 229. Den sittande ledaren vinner därmed, med 62 procent av rösterna, rapporterar brittiska medier från Labours kongress i Liverpool.

– Val är passionerade och ofta splittrande processer. Ibland sägs saker i debattens hetta som vi senare ångrar, säger han enligt närvarande medier till jubel på kongressen.

– Men glöm aldrig att vi i partiet har mycket mer gemensamt än vad som splittrar oss.

Starka känslor

Det är dock mindre sant nu än många gånger tidigare. En stark falang inom partiet, liksom ungefär halva brittiska folket, känner fortfarande chock över det knappa ja-resultatet i folkomröstningen om att lämna EU i juni. Owen Smith tillhör dem som sonderar möjligheterna till att EU-utträdet inte ska verkställas utan någon form av vidare behandling, exempelvis en parlamentsomröstning.

Corbyn har kritiserats för att inte visa något större engagemang överhuvudtaget i EU-frågan, trots att den väcker så starka känslor hos andra. Han stod på den Bryssel-vänliga sidan inför folkomröstningen, men utan att kampanja vidare intensivt.

Nu vill han sikta på nästa val, och eftersom det inte väntas förrän 2020 ska EU-utträdet formellt sett vara genomfört och klart vid det laget.

– En folkomröstning har ägt rum, ett beslut har fattats av brittiska folket. Parlamentet måste acceptera det, har han sagt.

"Inte i år"

Men det ironiska är att för tillfället har det besegrade lägret "bremain" (Storbritannien kvar i EU) avsevärt mer energi i sitt arbete än det vinnande "brexit".

Trots att det nu har gått tre månader sedan folkomröstningen visar premiärminister Theresa May inga tendenser att åberopa EU:s utträdesklausul 50 – "inte i år", är det enda beskedet som har kommit.

Samtidigt samlar sig Skottland, som vill vara kvar i EU, för nya självständighetsinitiativ. Och EU-vänner satsar på att domstolsvägen ifrågasätta hur bindande resultatet i folkomröstningen egentligen är.