Det är något märkligt med män och deras datorer. För kvinnor är datorn ett arbetsredskap och möjligen något man slösurfar lite på. För män är datorn en källa till bekräftelse; en stallbroder; en snuttefilt. Likt strutsen stoppar huvudet i sanden, stoppar mannen huvudet i datorn.

En alls inte vacker dag i höstas råkade jag och sambon i bråk. Jag minns inte ens över vad. Enligt alla könsrollsmallar  var han manligt kärv och fåordig medan jag var känslosam och började gråta. Man kan ju tycka att när den vackraste kvinna du vet, den bästa och smartaste personen du känner, storgråter, skulle du ta ett djupt andetag och säga "nej,  nu lägger vi ner det här tjafset". Men inte.

I stället dunsade han ner i fåtöljen, med datorn i knät och började jobbmejla.
Gräl version 2007, jo jag tackar.

Det är lätt att tänka "vilken skitstövel, så skulle aldrig min kille göra". Men det skulle han visst. För på en tjejmiddag jag var på kände fyra av fem igen fenomenet. (Den femte var singel.)
Män slår på datorn när livet är jobbigt, om de oroar sig för att inte räcka till, när de har tråkigt, vid prestationsångest" helt enkelt när de vill vara för sig själva en stund.

Det finns män som tar  datorn med i sängen. En väninna sa att hon i stort sett varje kväll somnar till plingandet från makens Skype-meddelanden. Inte direkt ett afrodisiakum.

När vi fem väninnor high-fivat oss runt bordet i vår förenade förskräckelse över datorn som centralpunkt i det manliga psyket, var det en person som tog diskussionen ett steg längre:
"Jag säger hela tiden till min man att vi väl kan göra något tillsammans i stället, men då säger han att jag ju bara tittar på tv."

Hon satt tyst. (Och det har han banne mig rätt i. Jag tittar ju faktiskt bara på tv på kvällarna: Ugly Betty, Desperate housewives, Top model).
Vi andra fick något paniskt i blicken när vi i vår tur skulle komma på vilka fantastiska, kreativa kvällsaktiviteter vi ägnar oss åt en vanlig torsdag. Men det tog oss inte mer än en enda självrannsakande minut att inse att tv:n är en centralpunkt i det kvinnliga psyket; vår snuttefilt.

Tystnaden var till slut så obehaglig att den hade huggtänder.
Värdinnan tog till orda: "Ska vi flytta in i salongen? Roomservice börjar nu!"
"Och sedan har jag med mig dvd:n med Sex & the city, säsong fyra", sa jag hjälpsamt.

Vi drog en kollektiv suck av lättnad.

+ Jesus. Utan honom hade vi inte fått tre dagar ledigt mitt i vintermörkret, ingen julskinka heller.

– Självutnämnda fashionistas. Varje högstadieelev med blogg och vintagehandväska är en fashionista ˆ enligt egen utsago.