Sofie Tømmerås Lyshagen var den som först gav ge de fasansfulla händelserna på Utøya ett ansikte. Fortfarande våt i håret efter flykten berättade hon om massakern inför tv-kamerorna.
– Allt var väldigt surrealistiskt. Man förstod inte vad som hänt förrän någon dag efteråt, säger Sofie Tømmerås Lyshagen.

Flera av dina vänner dog.
– Ja, jag förlorade Lejla (Selaci) som var min allra bästa vän och Sondre (Kjøren), min förra pojkvän. Och 20 andra vänner. 

Du lär ha tatuerat dig till deras minne.
– Ja, det står ”Lejla, te dua” på sidan som betyder ”Leijla, jag älskar dig” på albanska. Hon kom från Kosovo. Det var det sista jag sa till henne innan hon mördades. På handleden står det ”SK”, som står för Sondre Kjøren. Och så har jag tatuerat in ”Fighter”, för man ska liksom inte ge sig. 

Hur återhämtar man sig efter sådan händelse?
– Det kan jag inte svara på. Jag tar en dag i sänder och för varje dag blir det lite bättre.  

Hur träffade du på Håkon?
– Efter att Brevik skjutit låg jag ute i vattnet när Håkon kom simmande. Han hade suttit i skogen och gömt sig. Vi växlade några ord med varandra och var ganska hysteriska båda två. 

Men det sa ”klick” där i vattnet? Kärlek vid första ögonkastet?
– Jag brukar säga att det var kärlek vid första doppet, men det var väl egentligen först på land som romansen började. Vi kände att kemin stämde, att vi förstod och kunde hjälpa varandra.

Varför har ni valt att gå ut offentligt med er kärlek?
– Det var media som började skriva om oss, men vi kände att vi också ville ge en annan bild av Utøya. Det har skrivits så mycket negativt om ön, den har blivit så svart och farlig. Det är annars bästa stället, som format mitt hjärta, mina politiska åsikter och gett mig vänner för livet.  

Jag trodde det var sätt att visa att ni vägrade fortsätta vara offer.
– Ja, vi vill berätta att det här inte har knäckt oss. Vi hoppas kunna sprida lite glädje genom det här.

Hur har händelserna på Utøya förändrat dig som människa?
– Jag fått en starkare tro på socialdemokratin. Politiken har fått en starkare mening. Vi ska inte ge oss bara för att en galning kommer och prövar oss. Och så har jag börjat intressera mig mer för utrikespolitik. Jag har ett väldigt engagemang i Syrienkonflikten.

Rättegången mot Breivik inleds inom ett par veckor. Hur mycket följer ni?
– Jag har valt att inte läsa så mycket som Håkon. Jag nöjer mig med kortversioner. Jag orkar inte läsa, jag orkar inte ta in något mer. Allt är väldigt smärtsamt för mig att hantera.

Ska någon av er vittna?
– Det verkar som att jag kanske ska göra. Jag har inte bestämt mig ännu. 

Hur ser era framtidsplaner ut nu?
– Vi ska mysa i Stockholm i påsk. Vi har aldrig varit där, så det ska bli roligt. Och ge varandra påskägg! 

Kommer livet någonsin att bli någorlunda ”vanligt” igen?
– Eftersom jag miste så många vänner kan det aldrig bli som förr. Men jag fortsätter att kämpa. Livet blir aldrig detsamma, men det ska bli bra igen. Det ska bli gott att leva.

69 miste livet på Utøya

Måndagen den 16 april inleds rättegången mot Anders Behring Breivik, 33, i Olso tingsrätt. 

Han har erkänt bomdådet i Oslo och massakern på Utøya den 22 juli i fjol.  

Efter att ha detonerat en bomb i regeringskvarteren, som tog livet av åtta människor, fortsatte han till Utøya. Där sköt han 69 personer till döds på Arbeiderpartiets ungdomsförbunds sommarläger.

Sofie Tømmerås Lyshagen befann sig i huvudbyggnaden på ön när Breivik, utklädd till polis, började avrätta ungdomarna.

Hon tvingades hoppa över flera döda kamrater för att komma ner till vattnet.  
– Efter ett tag hörde vi: ”Jag är polis. Det är säkert att komma fram”. Sedan började han att skjuta dem, har Sophie berättat för Sarpsborg Arbeiderblad.

– Jag hoppade i och simmade under ytan. När jag dök upp såg jag att han sköt och dödade 8-9 barn. När det inte fanns fler att skjuta på land tog han sikte på mig. Skotten slog ner omkring mig, men när jag simmade längre ut gav han upp.