Det finns många unga muslimska tjejer som genom sin aktiva tro och sitt deltagande i muslimska föreningar ökar sin personliga frihet.

– Man kan tala om en feministisk rörelse bland unga, praktiserande tjejer. De vill uppfattas som aktiva och kapabla, inte som passiva offer, säger etnologen Pia Karlsson Minganti, som i flera år har följt ett antal muslimska kvinnor.

Hennes forskning visar att den nya generationen troende muslimska kvinnor tar mer plats och förväntar sig att få vara med och bestämma över sitt liv.
– Unga, religiösa muslimer i Sverige ser sig ofta som bröder och systrar. De är vana ambassadörer för islam, efter att ha ifrågasatts av det svenska samhället.

Inom den islamiska väckelsen får de utrymme och frihet som de kanske inte skulle få annars. I de fall de ändå intar en undergiven roll anser de sig göra det som subjekt och inte som objekt. Att som kvinna vara undergiven i vissa situationer är ett självständigt val, anser kvinnorna.
– Genom att man är aktiv i rörelsen kan det väckas en lust till ledarskap, att plugga och göra karriär, säger Pia Karlsson Minganti.

– Vi lever i en global värld och de här kvinnorna rör sig ständigt mellan det som uppfattas som svenskt och som muslimskt. Man kan säga att de skapar sig ett ”tredje” rum.

Många av dem rör sig fritt, utan manlig eskort, om det är det enda sättet att ta sig fram – trots att traditionen påbjuder att inte göra det.
– De driftiga muslimska kvinnorna vill vara aktiva, men när barnen kommer vill de vara hemma. Senare hoppas de kunna komma tillbaka till yrkeslivet som mogna kvinnor, säger Pia Karlsson Minganti.

– Samtidigt ökar de här tjejernas självkänsla genom att vara praktiserande muslimer. De förhandlar ständigt med sin omgivning och sin familj om vad de vill och bör göra. Stärkta av sin tro vågar de oftare stå upp för sina behov. Med religionens stöd för att leva här och nu i Sverige visar de kapacitet till självkontroll. Man kan säga att de har tagit makten över sina liv, säger Pia Karlsson Minganti.  

Slöja – inget enkelt beslut

Sara Sayeh, 20, och Samira Chaib, 22, är troende och praktiserande muslimer och kommer båda ursprungligen från Nordafrika.

Sara läser ekonomi och Samira Europaprogrammet på Södertörns högskola.
Sara sitter i Stockholmsstyrelsen i New Moon, en kulturorganisation, och Samira är vice ordförande i Ibn rushd, ett studieförbund för muslimer. De bär slöja och täckande kläder.
– Jag känner mig inte ett dugg förtryckt, säger Samira. Mitt intresse för islam är mitt eget val. Jag blev nyfiken på religionen i tonåren. När jag var 16 år tog jag steget att bära slöja hela tiden.

Även Sara var 16 år när hon valde slöja.
– Islam innehåller allt det som jag är och som jag står för, säger hon.

Men beslutet att bära slöja var inte enkelt.
– Jag tänkte mycket på vad folk skulle tycka. Skulle jag verkligen våga? Jag fick också många frågor. Men det kändes okej, även om jag kände av fördomarna.

Numera ser hon slöjan enbart som en fördel.
– Den gör att människor frågar, och då kan jag svara och berätta om islam. Och som kvinna får jag absolut visa att jag finns och synas i offentliga sammanhang. Det är inte förbjudet inom islam.

Får tjejerna röra sig fritt?
– Jag reser inte utomlands ensam, men här i Stockholm är det ju inga problem, säger Sara.

Hon håller inte med feminismen om att män och kvinnor ska vara likadana.
– Lika värda, absolut. Däremot är männen olika oss, säger Sara, som när hon gifter sig vill vara hemma med sina barn.

Hon skulle vilja arbeta inom muslimska organisationer eller starta eget. Högskoleutbildningen är ett sätt att förkovra sig.
– Men om mannen skulle vara arbetslös och kvinnan jobbar kan det lika gärna vara han som tar hand om hem och barn.

Slår ni ner blicken när ni möter en främmande man?
– Nej, inte när jag möter icke-muslimska män, de kan ju tro att jag inte lyssnar. Men om jag möter en muslimsk man gör jag det. De förstår ju varför.