Han heter Sven Bergström och kommer från Hälsingsland men mer än så vet jag inte. Jo, han är centerpartist också och i torsdags kväll hade han modet att gå emot sitt eget parti och hela det Ja-sägande EU-etablissemanget och förkasta Lissabonfördraget. Denne Bergström var faktiskt den ende i riksdagen som vågade göra det och han lär nog i fortsättningen få svårt att göra karriär i sitt lilla parti.

Ingen av socialdemokraterna vågade rösta emot Lissabonfördraget, även om åtta s-ledamöter la ner sin röst. 

Att Lissabonfördraget gick igenom utan större motstånd var förstås helt väntat. Ledningarna för de fyra borgerliga partierna plus socialdemokratin krävde det av sina riksdagsledamöter. På sätt och vis kan man därför säga att det inte ens var riksdagen som röstade för fördraget, utan några dussin personer i ledningen för fem Ja-sägande partier. Vem vill hävda att det är tecken på en vital demokrati? Inte jag. Och när irländarna i juni röstade nej till Lissabonfördraget fick de europeiska eliterna en chock och ett intensivt arbete pågår nu för att få irländarna att rösta en gång till men då rösta rätt.  

Är detta då något att bråka om? Ett fördrag? Ja. Med det nya fördraget tas ännu några steg i riktning mot bildandet av något som börjar likna en ny, europeisk statsbildning. Sedan åttiotalet har bygget av Europaunionen accelererat och allt mer makt har flyttats från den nivå där demokratin trots allt fungerar hyggligt – den nationalstatliga – till en EU-nivå där luften är så tunn att bara demokratins elitskikt kan andas där. En europeisk centralbank och en EU-domstol, befolkade av jurister och ekonomer, får mer makt och alla folkvalda mindre.

Själv är jag inte alls motståndare till EU, jag vill inte att vi lämnar unionen. Men jag vill att samarbetet tillsvidare förblir ett samarbete mellan självständiga stater och den enda fråga jag tror är vettig att verkligen lämna över till EU-nivån är miljö- och klimatfrågorna.

I de europeiska fördragen är det uppenbart att det som eftersträvas är en ny statsbildning, en union där medborgaren är europé och känner sig som europé. Men den identiteten har ju nästan ingen och för mig känns den alldeles för trång och inskränkt. 

Jag vet inte vad centerpartisten Sven Bergström har för djupa identiteter. Men jag måste säga att jag beundrar en person som vågar gå emot sin arbetsgivare (Maud Olofsson) och rösta efter sin övertygelse.

+  Thomas Quick tar tillbaka sina erkännande. Vore bra med resning så att denna härva reds ut.

– Dagarna är för korta. Hunden sugs upp av skymningen och katterna blir gnälliga utan sol.