Fakta: Psittacosaurus

Psittacosaurus var ett släkte med små växtätande dinosaurier från början av kritperioden för cirka 120 miljoner år sedan. Cirka tio arter är kända. De förekom i Mongoliet, Sibirien och Kina.

Samtliga arter tycks ha varit tvåbenta. De hade papegojliknande näbbar och vassa kindtänder och livnärde sig sannolikt på hårda växtdelar.

De utgör den tidigaste familjen inom ordningen noshornsdinosaurier som med tiden skulle ge upphov till enormt stora, fyrbenta arter i Nordamerika med benkragar och långa horn. Kända släkten är Triceratops och Styracosaurus.

Källa: Current Biology, NE

Arten, tillhörande släktet Psittacosaurus, var en liten, tvåbent växtätare med en kroppsvikt på cirka 20 kilo som levde i nordöstra Kina för drygt 120 miljoner år sedan.

Vissa fossil av arten är så välbevarade att pigmenten i huden bevarats. Forskarna, vars rön presenteras i Current Biology, har granskat pigmenten hos ett av exemplaren och funnit ut hur djuret sannolikt såg ut i levande livet.

Liknande studier har avslöjat färgerna på fjäderdräkten hos primitiva fåglar från dinosauriernas era.

Effektivt kamouflage

Den nya studien visar att Psittacosaurus var ganska enfärgat gulbrun men hade en ljus undersida och en mörkare ovansida.

Forskarna konstruerade en modell av djuret i naturligt storlek, och undersökte sedan hur djuret såg ut under olika ljusförhållanden. Resultatet avslöjar att Psittacosaurus var effektivt kamouflerad.

Kamouflaget var av den typ som i fackkretsar kallas motskuggning. Skuggan som bildas på djurets undersida när ljuset kommer från ovan motverkas av att ovansidan är mörk. Djuret framstår inte längre som tredimensionellt utan suddas delvis ut.

Skogslevande

Fenomenet är i nutiden vanligt bland däggdjur. Djuren kan, om de står stilla bland skuggorna i vegetationen, undgå upptäckt. Många rovdjur är duktiga på att upptäcka rörelser, men har svårare att urskilja konturer på stilla stående objekt. Möjligen fungerade rovdinosaurierna på samma sätt.

Forskarna drar slutsatsen att Psittacosaurus sannolikt levde i skuggiga miljöer i ganska tät skog.

Arten var säkert sårbar och saknade i princip möjligheter att försvara sig vid en konfrontation med en köttätare. Därav behovet av ett bra kamouflage.