Fakta: Valet i Spanien

Efter general Francisco Francos död 1975 övergick Spanien till demokrati byggd på författningen från 1978.

Parlamentet (las cortes) har två kamrar: kongressen (underhuset) och senaten (överhuset).

Regeringen bildas genom att kongressen, formellt på inrådan av kungen, utser premiärministern.

I kongressen står 350 platser på spel. Egen majoritet kräver alltså minst 176 platser.

Valkretsarna består av landets 50 provinser samt de nordafrikanska enklaverna Ceuta och Melilla.

Valsystemet gynnar små provinser (krävs färre röster per mandat), stora nationella partier samt partier som är starka i en region.

Fakta: Opinionsläget i Spanien

De sista opinionsmätningarna i måndags indikerade att Spanien får ett helt nytt politiskt landskap.

Regerande konservativa Partido Popular (PP) fick 44,6 procent i valet 2011 och därmed, tack vare en slags hävstång i valsystemet, egen majoritet i parlamentet. Nu pekar mätningarna på 25—30 procent.

Partido Socialista Obrero Español (PSOE) miste regeringsmakten 2011 efter att bara ha fått 28,8 procent. I år väntas 20—22 procent.

Två uppstickare har tillkommit. Mätningarna ger mittenhögerpartiet Ciudadanos 18—21 procent och vänsterrörelsen Podemos 15—19 procent.

De småpartier som finns antas få stå utanför regeringsbildningen.

I röstandelar blir resultatet så här, enligt statliga tv-kanalen TVE:s vallokalsundersökning:

Högerpartiet Partido Popular (PP) 26,8 procent (jämfört med 44,6 procent i valet 2011).

Vänsterpartiet Podemos 21,7 procent (fanns ej 2011).

Socialistpartiet Partido Socialista Obrero Español (PSOE) 20,5 procent (28,7).

Mittenhögerpartiet Ciudadanos 15,2 procent (ej med nationellt 2011).

Men valsystemet gynnar PSOE som i mandat räknat går om Podemos. Så här blir fördelningen i parlamentets kongress: PP 114—118 mandat, PSOE 81—85 mandat, Podemos 76—80 mandat och Ciudadanos 47—50 mandat samt ett antal mandat till mindre partier.

Eftersom det finns 350 platser i kongressen krävs det 176 mandat för absolut majoritet. Dit når varken en tänkt högerpakt mellan PP och Ciudadanos eller en vänsterdito mellan PSOE och Podemos.

Hur Spaniens nästa regering kommer att se ut var alltså efter vallokalsundersökningen oklart.

Sedan demokratiseringen efter diktatorn Franco har det regerande högerpartiet PP och socialdemokratiska PSOE från 1982 växlat vid makten. Nu är tvåpartisystemets tid förbi, så mycket är säkert i alla fall.

De nya spelarna, Ciudadanos och Podemos, har vuxit sig starka under senare års protester mot de "gamla" partiernas korruption. För Podemos har också nedskärningarna i den ekonomiska krisens spår varit ett rött skynke.

Hur de väntande regeringsförhandlingarna kommer att se ut visste ingen av de 36,5 miljoner röstberättigade spanjorerna på söndagen. Lackar det mot en koalitionsuppgörelse — hittills oprövat i Spanien — eller någon form av pakt? Eller slutar allt med att den 60-årige premiärministern Mariano Rajoy (PP) klarar sig kvar i en minoritetsregering?

- Jag vill att saker förändras och att inget parti får majoritet så att ingen kan göra som den vill utan att lyssna på andra, sade den 30-årige ingenjören Augustin Aduriz, som lade sin röst på Podemos när vallokalerna öppnade.

Andra väljare fruktar politiskt virrvarr när Spanien nu seglar ut på okända vatten.

- Om det inte blir någon majoritet och många partier får något att säga till om, kan det bli en del oreda, säger 50-åriga hemmafrun Josefa Robledillo, som röstade på PP, till Reuters.

Rajoy har satsat på att signalera stabilitet under utmaningen från den yngre politikergenerationen. Han har pekat på bättre tillväxtsiffror och sjunkande arbetslöshet (som dock fortfarande ligger över 20 procent).

Hans huvudantagonist, PSOE:s 43-årige ledare Pedro Sánchez, har inte lyckats lyfta sitt parti som gjorde en brakförlust 2011 och då förlorade makten.

Under valrörelsen räckte varken Rajoy eller Sánchez på ett tydligt sätt ut handen till de nya stjärnskotten, 37-årige Pablo Iglesias från Podemos och 36-årige Albert Rivera från Ciudadanos. Den attityden tillhör gårdagen när Spanien nu vänder blad och skriver politisk historia.