Fakta: Regionindelningen

Sverige är indelat i 21 län och 21 landsting/regioner. På längre sikt har tanken varit, från den så kallade Indelningskommittén, att de ska ersättas av sex storlän och motsvarande landsting.

Tre nya län/storregioner föreslogs vara på plats den 1 januari 2019.

Norrlands län skulle bildas av Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län.

Svealands län skulle utgöras av Södermanlands, Västmanlands, Dalarnas, Gävleborgs, Uppsala och Örebro län.

Götalands län skulle bestå av Västra Götalandsregionen och Värmlands län.

I ett senare skede skulle Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län och landsting slås samman.

Det skulle också Stockholm och Gotland göra samt Blekinge och Skåne.

Källor: TT, Indelningskommittén, regeringskansliet.

När regeringens samtal med oppositionen slutligen bröt samman häromdagen innebar det att tanken på regionerna Norrland, Svealand och Götaland, och tre ytterligare storregioner längre fram, sopades undan från bordet för lång tid framöver.

Det innebär också att landstingen på flera håll, där befolkningen minskar, inte kan hoppas på att steget in i en storregion skulle bidra till att lösa ekonomi och problem med att organisera sjukvård eller kollektivtrafik.

Flyttar ut

– Man har lättare att jobba med sin ekonomi när man har en större bas, det är avgörande. Vi ser ju att det i landsting och kommuner med stor utflyttning är mycket svårare och att man måste dra ner servicen och vården när man tappar invånare, säger Annika Wallenskog, chefekonom på Sveriges kommuner och landsting (SKL).

SKL har drivit på den nuvarande och tidigare regeringen om storregioner. Wallenskog framhåller att det inte är givet att storregioner löser ekonomiska svårigheter med att få skatter att räcka för att klara vården, men förutsättningarna blir bättre.

– Med ett stort befolkningsunderlag kan man bedriva hälso- och sjukvården effektivare och man kan behålla befolkning genom att de kan flytta inom regionen, säger hon.

Började fel

Tomas Mitander är statsvetare vid Karlstads universitet och har ägnat sig mycket åt regionfrågan. Han anser att debatten har börjat i fel ände. Börjar man med en karta, eller som många politiker, med att man måste bli större för att kunna konkurrera på mer lika villkor med andra regioner, glöms viktiga delar bort.

– Är det en hållbar tanke att regionerna ska konkurrera med varandra? undrar Mitander.

Vill man skapa ett engagemang för regioner bör man utgå i från människors villkor och utmaningar som rörelsen från landsbygd till mindre orter och till större städer för med sig.

– Till exempel vad det är som den regionala politiken ska kunna hantera, när det gäller välfärd, rätten till arbete och service. Sedan kan man börja prata om hur man ska organisera sig för att kunna hantera det, säger Mitander.

Oroar sig

Niklas Nordström (S), kommunalråd i Luleå, säger att besvikelsen är stor i hans krets.

– Märkligt då det i princip finns en majoritet i riksdagen för bildandet av storregioner. Och så i ett skarpt läge tar orken bara slut, suckar han.

Värmlands regionstyrelseordförande Tomas Riste (S) är orolig.

– Det blir tufft för oss på längre sikt. Den demografiska utmaningen är gigantisk för oss.

Men i Region Kronoberg känner den politiska ledningen ingen sorg över att förslaget läggs i malpåse. Samarbete är bättre än sammanslagningar, anser regionstyrelsens ordförande Anna Fransson (S).