De syriska flyktingströmmarna fortsätter att röra sig igenom Europa. Hittills har över 15 000 ensamkommande flyktingbarn sökt asyl i Sverige.

Elinor Bauer Barsby, 28, är socialsekreterare i Spånga Tensta i Stockholm och pratar dagligen med barn och ungdomar som flytt krig och våld. Vissa har varit på resande fot i sex månader innan de kommit hit.

– De är riktiga överlevare. Många har gått till fots genom flera länder, smugglats i båtar och hållit sig fast under bussflak. På vägen har de blivit trakasserade och sett död och våldtäkter. Så när de väl kommer fram förtjänar de att bli välkomnade, säger hon till Metro.

Just nu jobbar hon extra under kvällar på en transitboende på Södermalm där 120 ensamkommande barn bor. Majoriteten är killar i tonåren.

– Tjejerna har inte samma chans att klara den tuffa och farliga resan, därför väljer familjer oftast att skicka sina söner, säger Elinor.

►LÄS MER: Vårt flyktingengagemang minskar: "Men verkligheten är lika grym"

På akutboendet delar tio ungdomar samma rum och sover på madrasser på golvet. Många drömmer mardrömmar och har svårt att sova. Alla längtar efter sin familj.

– Några killar på boendet som jag jobbar på berättade att de tjejer som de lämnat sitt hemland med aldrig kom till Sverige, de blev torterade och våldtagna. Vissa förföljs av dessa minnen och några känner skuld för att de inte kunde hjälpa de som inte klarade sig, säger Elinor.

Framtill att ungdomarna och barnen får beslut om uppehållstillstånd lever de i ovisshet. Och det kan ta flera månader innan de kan få börja skolan. Att hitta ett passande familjehem eller gruppboende är svårt.

– De behöver integreras i samhället. Komma ut och träffa kompisar, våga berätta om vad som hänt och få stöd utifrån. Därför tycker jag att man ska starta en alternativ skolgång innan de får en skolplats, säger Elinor.

Vad säger du till dem som är kritiska mot att Sverige tar emot flyktingbarn?

– Vi lever alla i samma värld. Vissa blev födda någon annanstans och de har behov av hjälp nu. Jag tänker alltid: Tänk om det var mina eller dina barn som kom till ett annat land. Hur skulle vi vilja att de blir mottagna då?

►LÄS MER: Debatt: Vänd inte flyktingarna ryggen – många svenskar har också flytt