Det är tider av frigörelse för oss elitister här i New York. Äntligen kan vi kliva ut ur IKEA-garderoben och skrika ut vår avsky för vapenbärande outbildade inavlade religiösa fanatiker – kort och gott republikaner. Och det är Sarah Palin vi har att tacka för denna nyfunna frihet.  

Sedan guvernören från Alaska tog plats i rampljuset i början av september har valdebatten blivit en tävlan om vem av kandidaterna som är mest folklig, normal, har de tuffaste hemförhållanden och så vidare. Det hela påminner om den där gamla Monty Python-sketchen när fyra, nu välbärgade män, sitter på ett hotell i tropikerna och skrävlar om vem som hade den jävligaste uppväxten.

Joe Biden kommer från rejäl amerikansk arbetarklass. Obama är svart. John McCain är krigshjälte (att frun Cindy sedan är miljardär tystas ner så gott det går). Mest pådrivande i den här löjeväckande, och helt irrelevanta, tävlingen är Sarah Palin som desperat försöker få de amerikanska väljarna och förstå att hon är precis som dem. Palins trumfkort är sonen Trig som har Downs syndrom. Alla möjligheter tas att visa upp lille Trig i rampljuset för att samla in lätta sympatipoäng.

Problemet är att merparten av väljarna inte vill ha någon i Vita Huset som är precis som dem. De vill ha någon som är smartare, förnuftigare och mer påläst – helt enkelt mer lämpad att styra landet. Varför ska man lägga sin röst på någon som är lika dum som sin granne? Var finns logiken i det?

Men inget ont som inte för något gott med sig. Här i New York börjar folk nu referera till sig själva som en del av ”eliten”. En etikett som tidigare har ansetts otänkbar att sätta på sig själv. Inte längre. Om Sarah Palin är anti-elitist måste följaktligen det diametralt motsatta vara något bra.

På Manhattans gator dyker det varje dag upp allt fler människor som bär t-shirts med texten ”Liberal Elite”. Jag tror att det är början på något stort. Det är på tiden att vi elitister börjar leva ute i det fria, utan att dömas av populasen. Vi har marginaliserats och förvisats till asiatiska fusion-restauranger, vinbarer, bokaffärer i West Village och små mörka biografer som visar fransk film. Men nu kan jag känna hur bojorna lättar. Tack Sarah Palin!

+ Rachel Maddows (typisk elitistisk liberal). Hennes talk show går att se varje vardagkväll på MSNBC och är en imponerade uppvisning i intelligens och kvickhet.

– Var ska jag nu spela tennis (typisk elitsport), när temperaturen sjunker och grusbanorna stänger? På Manhattan är inomhusbanor lika lätta att hitta som Republikaner.