/templates/v3/img/icons/Mail-envelope.png){kind=icon}
Estland vill ”göra en Finland” och bli en del av Norden. Det kan bli svårt.
Esterna har ända sedan 1991 varit mer målmedvetna i sin nordiska strävan än sina baltiska bröder. Litauen har under perioder odlat sina centraleuropeiska rötter och i Lettland är det svårt att driva en offensiv nordisk linje med tanke på landets stora ryska minoritet.
Ända sedan 1990-talet, då han var utrikesminister, har Estlands president Toomas Hendrik Ilves varit kritisk till den baltiska identiteten. Det enda som förenar de baltiska länderna, menar han, är negativa ting: ockupationer, sovjetisering och kollektivisering. Målet är att bli ”ännu ett tråkigt nordiskt land”.
Sverige står för 29 procent (2011) av alla utländska investeringar i Estland. Finland är tvåa med 24 procent. Sammantaget är dock det finländska inflytandet större än det svenska; fler finländska företag finns på plats i landet.
Estland är fortfarande euroområdets fattigaste land, men man närmar sig Norden i snabbare takt än sina baltiska grannar – har högre BNP per capita, större andel utländska investeringar och starkare egna exportföretag.
Esterna återkommer ofta till att Finlands resa mot att bli ett nordiskt land inte alls var självklar.
– Finländarna vill inte påminnas om det, men i början av 1920-talet betraktade många Finland som ett baltiskt land, säger Andres Kasekamp, statsvetare och direktör för Estlands utrikespolitiska institut.
Men esterna kan få det svårare. För det första har Finland en närmare koppling till Norden tack vare att det tillhört Sverige i över 600 år och har en svensktalande minoritet. För det andra var det relativt enkelt för Finland att under 1900-talet glida in i den nordiska gemenskapen där nyckelorden var jämlikhet, trygghet och solidaritet. Estland har inte denna värderingsmässiga närhet till Norden – man tillhör de länder i EU med de lägsta minimilönerna, de svagaste fackföreningarna och de sämst utbyggda trygghetssystemen.
Den litauiske statsvetaren Mindaugas Jurkynas svarar kategoriskt nej på frågan om Estland kan bli nordiskt:
–Esterna delar inte grundläggande nordiska värderingar.
Andres Kasekamp ställer sig dock frågande till slutsatsen att välfärdssamhället skulle vara en förutsättning för nordisk identitet.
– Jag vill hävda att kulturella och historiska band är betydligt viktigare.
Framtiden får utvisa vem som får rätt.
