Titel: ”Patrik 1,5”
Genre: Dramakomedi
Betyg: •••
Det är svårt att värja sig mot det här lyckopillret där omaka paret Göran och Sven (Skarsgård och Peterson, båda utmärkta) bestämt sig för att leva ut svennebanandrömmen till fullo, Stig Lindberg-figurer i bokhyllan och rosenbuskar i radhusträdgården. Pricken över i ska bli adoptionen av 1,5-årige Patrik – en pojke som ingen vill ha eftersom Patrik, visar det sig, är en 15-årig bögknackare som sätter Görans och Svens förhållande på hårda prov.
I halvtid snöar filmen tyvärr in för mycket på Görans barnlängtan när den i stället borde utveckla rollfigurerna Sven och Patrik. Dessutom är kritiken mot kärnfamiljsidealet onödigt mesig. Men Ella Lemhagen samlar i sann feelgoodanda hjärta, smärta och höstens hetaste hångel i en och samma film. Se och njut.
En omodern effektorgie
Titel: ”Wanted”
Genre: Action
Betyg: •
James McAvoy är Wes, en vek revisor som plötsligt får veta att hans mördade far tillhörde den hemliga organisationen Broderskapet.
De vill nu värva även Wes och påstår att han ärvt särskilda krafter. En stenhård (och rejält pinsam) Angelina Jolie blir hans instruktör. Timur Bekmambetovs Matrix-inspirerade, överlastade effektorgie känns så omodern att jag nästan borde gilla den.
Kanske ligger det 90-tal den för tankarna till för nära. Som solariebrännor eller pruttuppvisningar hos Aschberg.
Charmigt om omaka vänner
Titel: ”Son of Rambow”
Genre: Dramakomedi
Betyg: •••
Brittisk 80-talsskildring om vänskap mellan två omaka elvaåringar: den religiöst fostrade Will och gatusmarta värstingen Lee. Inspirerade av första ”Rambo”-filmen börjar de skapa sin egen version.
Garth Jennings är en lekfull och känslig regissör med drag av Michel Gondry (”Be kind rewind”). Kanske skulle han sållat idéerna hårdare, men charmen och den personliga tonen förlåter mycket.
Mobbning med onödigt slut
Titel: ”Ben X”
Genre: Drama
Betyg: •••
Inte helt olik förra årets utmärkta mobbningsdrama ”Klassen” är denna film om en hårt utsatt autistisk tonårskille vars enda fristad är onlinespelet ”Overlord”, där hans alter ego har en vän i spelaren Scarlite.
Snyggt invävda spelsekvenser och fint uppbyggd berättelse, men ett onödigt tillkrånglat slut får filmen att tappa i trovärdighet.