Redan i juli 2013 hade Madeleine Lewander, 52, börjat känna sig hängig. Hon hade ont i huvudet och kände ingen ork. Men på både vårdcentralen och akuten sa de bara att hon hade spänningshuvudvärk. Hon mindes att hon blivit biten av någonting på landet, men eftersom hon inte hade feber var TBE enligt läkarna uteslutet.

I början av september var dåsigheten och värken som bortblåst. Men efter en vecka kom den tillbaka och slog då till med full kraft.

Madeleine Lewander stod i köket i villan i Rimbo norr om Stockholm och ordnade med frukost till sin sjuåriga dotter. Plötsligt föll hon ihop, orörlig, okontaktbar.  

– Min dotter blev helt paralyserad och jag bara låg där i en och en halv timme innan jag kvicknade till och fick tag i min man som var ute och jagade, säger Madeleine Lewander, när vi ses, tre år efter den dramatiska dagen.

Hon har fått berättat för sig om den dramatiska dagen i vilan i efterhand, själv minns hon ingenting.

– I mitt huvud var det bara kaos. Jag minns delar, men långt ifrån allt. Min dotter har berättat att jag kräktes. När min man kom hem och såg mig trodde han jag fått en hjärnblödning och ringde ambulansen direkt.  

På sjukhuset visade det sig ganska snart att Madeleine Lewander hade en hjärninflammation, på grund av TBE. Nu väntade flera månader av sjukskrivningar och rehabilitering och än i dag är hon inte helt återställd. Allt på grund av en fästing.

– Jag blir lätt trött vid stress och när jag sitter vid datorn. För bara någon vecka sedan hade jag en dipp och jag bara låg ner i en vecka, säger hon.

Det är begränsningar i livet som inte fanns förr, men det kunde varit värre menar Madeleine, som fått en annan syn på livet efter hjärninflammationen.

– Jag är glad för att jag kan gå upp ur sängen. Jag kan göra vad jag vill och har lärt mig att det är livsviktigt att lyssna på kroppen och sätta gränser. Men det är synd att behöva få TBE för att börja ta hand om sig själv, säger hon.

Madeleine är nu immun mot viruset och i dag är Madeleines barn vaccinerade. Hon grämer sig för att hon inte själv var det, som är så mycket i skogen, men också för att hon flera år tidigare varnats av en kollega.

– Han hade fått en stroke och var på rehabilitering tillsammans med personer som smittats av TBE och berättade hur hemskt det var. Han sa “vad du än gör, se till att TBE-vaccinera dig”. Jag tänker på det ibland. så korkat att låta bli, men jag tänkte att ’det händer ju inte mig’. Nu vet jag ju bättre.