ANNONS
ANNONS
Uppdaterad : 2 mars 2015
- Publicerad : 2 mars 2015

Fatima tvingades att gifta sig som 16-åring: ”Syftet var att jag skulle bli gravid”

I somras skärptes lagen mot tvångsäktenskap och barnäktenskap – men hittills har inga anmälningar lett till åtal.

Fatima lyckades ta sig ur sitt tvångsäktenskap genom att larma socialtjänsten under en resa tillbaka till Sverige. –Nu lever jag återigen med en hotbild mot mig, säger hon.

Fatima lyckades ta sig ur sitt tvångsäktenskap genom att larma socialtjänsten under en resa tillbaka till Sverige. –Nu lever jag återigen med en hotbild mot mig, säger hon.

Jonas Ekstromer/TT

Foto:

Förundersökning efter för­under­sökning läggs ned av landets åklagare som jobbar med att utreda misstänkta tvångsäktenskap, barnäkten­skap och vilseledande äktenskapsresor. 

Sedan den 1 juli 2014 när den nya lagen trädde i kraft har sammanlagt 16 polisanmälningar hamnat i åklag­arnas postlådor. 

Men hittills har inga åtal väckts och endast två av ­förundersökningarna pågår fortfarande, och än så länge har alltså ingen misstänkt gärningsman fått stå till svars för sina handlingar i domstol, visar Åklagarmyndighetens statistik.

– Det är väldigt svårt att utreda brotten, förhörspersonen kanske inte ens finns i Sverige. Det behöver inte vara en indikator på att inte kunna gå vidare, men det kan innebära svårigheter, säger Tord Josefson, kammar­åklagare vid Åklagarmyndighetens utvecklingscent­rum i Göteborg.

Vad behöver göras?

–   Det är det vanliga traditionella sättet att gå tillväga, ett samarbete mellan myndigheter. Min egen uppfattning är att man måste agera direkt, man kan inte vänta med åtgärder.

Azam Qarai är verksamhetsledare på Linnamottagningen i Stockholm som hjälper killar och tjejer – vissa så unga som 14 år – att gömma sig från tvångsgifte. Hon säger att den nya lagen är tandlös så länge socialtjänsterna inte blir bättre på att uppmärksamma fallen, och kräver samtidigt att kunskapsnivån höjs inom rättsväsendet.

–   Lagen är ny och det är viktigt att den inte bara blir en tom symbol utan att den får praktiskt genomslag och skickar en tydlig signal. För att kunna se problemet måste man ha glasögonen på sig. 

Hon lyckades ta sig ur tvångsäktenskapet

Fatima var 16 år när hon ­lurades att följa med på en resa till hemlandet. När hon kommit fram förklarade hennes föräldrar och syskon att hon hade skämt ut dem genom att ha pojkvänner och att klä sig utmanande. Tvångsäktenskapet med hennes kusin var ett sätt att rädda familjens heder.

–   Deras syfte var att jag skulle bli gravid, och sedan skulle det bli för svårt för mig att gå vidare och släppa min man. När jag inte ville sa de till mig att om jag protesterade så fick jag ­aldrig åka tillbaka hem, och att de skulle riva mitt pass.

Fatima tänkte att hennes enda chans var att spela med.

–   Jag var arg, men jag ­visste redan då att jag inte ville leva det livet. Jag bestämde mig för att jag måste göra någonting åt saken. Det kändes som att det var jag mot alla andra. 

Efter några månader fick hon resa tillbaka till Sverige för att de svenska myndigheterna inte skulle bli misstänksamma. Då slog hon larm till socialtjänsten – och placerades i en fosterfamilj, långt bort från föräldrarna.

–   Jag gick vidare, studerade och utbildade mig. ­Sedan träffade jag en man som ­familjen inte godkände, och nu lever jag återigen med en hotbild mot mig.

Fotnot: Fatima heter egentligen något annat.

Stefan Wahlberg: En bra lagstiftning räcker inte

Metros rättslige expert Stefan Wahlberg efterlyser praktiska möjligheter att upptäcka, utreda och bevisa brottet.

Stefan Wahlberg.

Stefan Wahlberg.

ANALYS: Lagstiftaren slog nästan knut på sig för att täcka in så många situationer som möjligt när lagen om äktenskapstvång började gälla den 1 juli förra året. Maxstraffet på fyra års fängelse markerar dessutom att brottet ses som allvarligt.

Men en bra lagstiftning räcker inte. Det måste ­också finnas praktiska ­möjligheter att upptäcka, utreda och bevisa brottet. När det gäller äktenskaps­tvång har det visat sig svårt.
 
Brottsoffret befinner sig ofta i en situation där hen inte vill, kan eller vågar ­anmäla och i motsats till de flesta andra brott så krävs det då att någon ­annan anmäler brottet. 
 
Sannolikt kommer ­ingen ”nära anhörig” ­heller att göra det – av ­samma skäl. Och då återstår till exempel skola, ­socialtjänst och andra ­myndigheter som kan ha insyn i människors privatliv.

ANNONS
ANNONS
X
ANNONS
ANNONS