Andreas Grewin, 23, webbdesigner, bott i Blackeberg i snart ett år: – Jag hade gärna hoppats att det fanns, men jag har tyvärr inte sett någon. Det skulle vara ett kul folkfenomen.  

Daniela Bernudd, 19, dagisvikarie, bott i Blackeberg ett par månader. – Nej, det tror jag inte, jag har inte hunnit se något. Jag är inte rädd, men jag kanske blir. 

Ulf Billing, 42, deliägare, bott i Blackeberg i ett år, med hunden Jack. – Jag har inte sett några, men man vet ju aldrig. Ingen rök utan eld. Jack känner nog vampyrerna. 

Björn Rosberg, 60, äger herr-ekiperingen vid torget sedan 1979. – Tveksamt, det beror på vad du menar med vampyrer. Jag har inte läst boken, men ska väl se filmen. 

Daniel Pynnönen, 31, programinköpare på Utbildningsradion, bott i Blackeberg i två år. – Jag skulle inte bli förvånad. Det är knappt så att man vågar gå ut på kvällarna efter att ha läst boken. Blackeberg har en speciell charm. 

Jenny Ringström, 23, facility coordinator, bott i Blackeberg i 1,5 år. – Jag har inte sett några hittills. Det finns inte så mycket mystiskt. Möjligtvis gubbarna som spelar boule här om kvällarna. Men de verkar gulliga. 

Marie Carlsson, 19, dagis-vikarie, bor i Hässelby. – Nej, det hoppas jag inte. Men jag ser ju alltid skuggor överallt.  

Hanna Fredholm, 35, vd-assistent, bott i Blackeberg i två år. – Nej, alla är väldigt snälla här. Men det finns många udda här. 

Får vi komma in? – Ja, du får komma in, säger Helena Ylling, 45, till Metro. En vampyr måste bli inbjuden för att kunna gå över tröskeln, men varken Helena eller sonen Jakob, 12, har sett till några blodslukare. Inget annat skumt heller för den delen – ”nej” säger de unisont – men Helena minns filminspelningen från Blackbergs torg.