Fakta: Dricksvatten

Dricksvatten är primärt en kommunal angelägenhet. Även om Livsmedelsverket utfärdar föreskrifter som ska följas av Sveriges omkring 4 000 dricksvattenanläggningar är respektive kommun ansvarig tillsynsmyndighet.

En miljon permanentboende och en miljon fritidsboende tar också dricksvatten från grävda eller borrade enskilda brunnar.

Hälften av Sveriges dricksvatten kommer från ytvatten, sjöar eller rinnande vattendrag. Den andra hälften kommer från naturligt grundvatten (exempelvis grävda eller borrade brunnar) och så kallat konstgjort grundvatten.

När kommuner utfärdar varningar om att dricksvatten bör kokas kan det röra sig om bakterier eller parasiter. Ofta kommer också larm om kemiska ämnen i dricksvatten.

Källa: Göteborgs universitet, Svenskt Vatten,

– Den här typen av händelser förekommer och de riskerar att bli vanligare om man inte vidtar de här åtgärderna vi föreslår, säger Folke K Larsson, som var huvudsekreterare i den så kallade dricksvattenutredningen.

Helsingborg, Höganäs, Nacka, Stenungsund och Värmdö. De är kommuner som den senaste tiden gått ut och varnat invånarna för otjänligt vatten som bör kokas.

Folke K Larsson hajar inte till när han hör hur många larmen varit utan känner igen det som en mer eller mindre vanlig nivå.

"Hela kedjan"

I april lämnades dricksvattenutredningen förslag till regeringen. Där framgår att bilden av det billiga, rena och hälsobringande svenska dricksvattnet kan ifrågasättas och att kommunerna är för dåliga på att skydda det.

Läget kan också försämras framöver när klimatförändringarna kommer att göra Sverige både varmare och blötare – vilket innebär nya hot mot dricksvattnet.

Utredningen föreslog bland annat geografiska skyddszoner kring vattentäkter – vilket i dag saknas i 30 procent av fallen – samt tekniska investeringar.

– Det handlar om hela kedjan – att skydda vattentäkter men också att utveckla infrastrukturer och säkra den teknik som måste till i vattenverk och förnyade ledningssystem, säger Larsson.

– Ett stort antal kommuner har en läxa att göra när det gäller investeringsfrågorna, fortsätter han.

Mer regionalt

Men en annan medicin är att det kommunala ansvaret för dricksvattnet bör kompletteras med fler stödinsatser av länsstyrelser eller kommunförbund.

– Att se det på en mer regional basis än man hittills har gjort. Man måste samverka mer – det är jätteviktigt, säger Larsson.

Utredningen, som nu är ute på remiss, föreslog att 50–100 miljoner kronor årligen bör avsätts av stat och kommuner – pengar som främst bör gå till att inrätta och övervaka skyddszonerna.

– Det handlar faktiskt om små pengar, och väldigt mycket om förändrat arbetssätt där man utgår mer från regionalt perspektiv, säger Larsson.