Fakta: Inbördeskriget i Libyen

Libyen har en befolkning på cirka sex miljoner och är till ytan ungefär fyra gånger så stort som Sverige.

I februari 2011 utbröt massprotester i flera städer, som del i den "arabiska våren". Regimen, ledd av diktatorn Muammar Gaddafi, svarade med brutalt våld, och konflikten växte sedan till ett inbördeskrig.

Den 20 oktober 2011 greps och dödades Gaddafi av rebeller, som fick flygunderstöd från en Natoinsats där 18 länder deltog, efter en resolution i FN:s säkerhetsråd. Sverige bidrog med bland annat fem stridsflygplan av typen JAS 39 Gripen som utförde spaningsuppdrag.

De mäktiga milisgrupper som tidigare stred mot Gaddafi har därefter utkämpat en bitter maktkamp.

Libyens internationellt erkända regering som valdes 2012 har aldrig haft kontroll över hela landet. Regeringen flydde från Tripoli under 2014 när en islamistgrupp tog kontroll över huvudstaden.

Islamiska staten beräknas ha omkring 3 000 stridande i Libyen.

Källa: Landguiden, Nationalencyklopedin

Fakta: Martin Kobler

Martin Kobler är 62 år gammal, utbildad jurist och har fru och tre barn.

Han har jobbat i över 30 år som diplomat. På FN:s uppdrag har han tidigare tjänstgjort i krishärdar som Kongo-Kinshasa, Irak och Afghanistan. Han har också haft flera uppdrag inom den tyska regeringen och jobbat som Tysklands ambassadör i Irak och Egypten.

I november utsågs Martin Kobler till FN-chefen Ban Ki-Moons särskilda Libyensändebud.

Källa: FN

– Vi har under ett år sett hur Islamiska staten (IS) expanderar österut, västerut och åt syd. IS framfart måste stoppas och det kan bara göras av libyerna själva, säger Martin Kobler på telefon till TT.

Fem år efter den revolution som störtade diktatorn Muammar Gaddafi är Libyen ett land i totalt sönderfall. Två rivaliserande regeringar har kämpat om makten, "men ingen har kontroll över landet", konstaterar Kobler.

På marken är det istället olika militärfraktioner, milisgrupper, kriminella gäng, maffiagrupper – och Islamiska staten – som styr.

– Det finns områden i Sirtebukten som styrs av IS, och andra stora områden som ligger under deras intressesfär. Men det finns också brohuvuden i södra Libyen, mot grannländer som Niger och Tchad. Om IS i Libyen kopplas ihop med terrororganisationer i dessa grannländer söderut så vore det katastrofalt, säger Martin Kobler.

"Urtrötta på våld"

Den 62-årige tyske toppdiplomaten fick i november det otacksamma uppdraget att få de rivaliserande grupperingarna att enas om en enhetsregering. Själv har han definierat uppgiften som att "hindra att Libyen förvandlas till ett nytt Syrien".

I början av veckan kan Libyen ta ett stort steg närmare fred, då den nya enhetsregeringen – efter knappt ett års intensiva förhandlingar, bråk, strider och förvecklingar – ska godkännas i parlamentet.

– Mitt största hopp är att 95 procent av libyerna står bakom enhetsregeringen. De är urtrötta på våld. De är trötta på att få sina barn kidnappade på väg till skolan. Jag får även intrycket att milisgrupperna är trötta på att slåss.

Miljoner i behov av hjälp

Utmaningarna som väntar den nya regeringen är enorma. Efter fyra år av inbördeskrig finns det 24 miljoner vapen i landet – vilket är mer än tre per person. Ekonomin befinner sig i fritt fall och oljeproduktionen har sjunkit från 1,6 miljoner fat per dag 2011 till 350 000 fat i dag. Av landets sex miljoner invånare är 2,4 miljoner beroende av humanitär hjälp.

– Den humanitära situationen är förfärlig. Det är en skandal i ett oljerikt land, som skulle kunna ha råd att försörja sin befolkning.

"IS måste stoppas"

I bland annat USA har det höjts röster för en ny intervention i Libyen för att stoppa IS. Under fredagen dödades ett 40-tal personer i en amerikansk flygräd – den andra på tre månader – mot ett IS-läger nära staden Sabratha, väster om Tripoli.

– Islamiska staten kan inte tillåtas expandera på daglig basis, så något måste göras. Frågan är vem som ska göra det. När det gäller marktrupper kan det bara ske med libyska militärer. Om enhetsregeringen efterfrågar hjälp utifrån, så varför inte? Men först och främst handlar det om att skapa en nationell libysk militär, säger Martin Kobler.