I brittiska The Guardian berättar fotografen Suzanne Plunkett om hur bilden kom till, om adrenalinet och skräcken, om hur hon som professionell fotograf måste hålla sig lugn men också om hur hon ringde hem till pappa för att lämna meddelandet att hon älskade honom.

Egentligen var hon på väg än närmre tvillingtornen, men stoppas av en polis, som skriker att det inte är säkert. Och han ger sig inte, hur mycket hon än viftar med sin presslegitimation. "Han räddade sannolikt mitt liv", skriver hon nu.

"Det faller"

En av dem som springer förbi skriker "Det faller" och ett moln växer borta vid tvillingtornen. Hon börjar springa bortåt, jagad av virvlande skräp och damm, men kommer på att hon måste ta en bild och vänder sig om. "Jag tar 13 bilder, bland dem den som ska bli känd" skriver hon.

Hon inser att hon måste sända iväg sina bilder. Tiden går och sekunderarna tickar ner. Hon går runt och letar efter en plats varifrån hon kan sända bilderna samtidigt som hon fortsätter att fotografera människorna på gatan, täckta av grå aska, knappt synliga i molnet av damm och partiklar.

Klämmer sig in

25 minuter efter att södra tornet har fallit lyckas hon klämma sig in i en liten butik, där ett 15-tal andra har sökt skydd. Nu lyckas hon skicka bilderna via mobilen.

Andra bultar på rutorna samtidigt som ägaren låser. "Vi vet inget, men det är då det norra tornet faller till marken".