Anorexia nervosa och bullimi

Anorexia nervosa är en ätstörning som innebär att man svälter sig själv.

Bullimi är en ätstörning som gör att man hetsäter stora mängder mat – för att sedan försöka göra sig av med maten genom att till exempel kräkas eller använda laxermedel.

Sjukdomarna är vanligast bland flickor och kvinnor, men drabbar även pojkar och män.

Källa: Vårdguiden

När Fredrik Sinkkonen, 26, var omkring 15 år gammal så blev han sjuk i anorexi och bulimi.

– Under hela högstadiet och mellanstadiet blev jag väldigt mobbad och misshandlad. Jag kände att jag tappade kontrollen över mitt liv. Sjukdomen blev lite som en vän, jag fick en kontroll tillbaka, berättar Fredrik.

Nu friska Fanny, 22, tränade på ett sjukligt sätt: ”Fel bilder på Instagram kan påverka negativt”

Samtidigt pågick ett krig inom honom. Sjukdomen växlade från dag till dag – antingen var det anorexin som tog mest plats eller så var det bulimin som hade övertaget.

– Jag kommer ihåg en gång när jag vaknade mitt i natten och ställde mig och lagade två kladdkakor som jag tryckte i mig, för att sedan ångra det.

Fredrik berättar att han ljög för allt och alla. Han var nu så smal att han tog på sig extra mycket kläder för att inte frysa. Han kunde inte sitta ordentligt eftersom stolen blev för hård mot kotorna. En dag på gymnasiet besökte han skolläkaren eftersom han hade fått problem med ryggen.

– Han sa att jag var tvungen att gå upp i vikt. Men det var inget jag brydde mig om då. Det enda jag gjorde var att tända en cigg och dricka kaffe.

”Unga med ätstörningar har fått en ny chans”

Men när han sedan började studera på folkhögskola så vände det plötsligt.

– En i min klass hjälpte mig. Hon utmanade mig lite. Hon frågade om jag ville följa med och basta och sa att jag kunde sitta där med kläder på om jag ville. För varje gång tog jag av ett plagg och till slut vågade jag sitta med bara handduken.

Klasskamraten frågade om Fredrik ville följa med och äta.

– Och till slut blev det så att jag följde med. Hon tjatade inte, utan visade att hon fanns där.

I dag har han varit frisk i ungefär sju år.

– Det är svårt att säga exakt när jag blev frisk. Jag brukar säga att när jag släppte kontrollen kring maten, när jag inte längre brydde mig om när jag åt en pizza, en lasagne eller en sallad, då blev jag frisk. Sedan säger vissa att den här sjukdomen alltid finns kvar och att man kan drabbas igen, och så kanske det är.

Till killar eller män som är i samma situation som Fredrik en gång var i vill han säga att det inte är någonting att skämmas för.

– Jag tror att många killar och män inte vågar söka hjälp, eftersom det är en sjukdom som samhället klassar som en ”kvinnosjukdom”. Det är inte en kvinnlig sjukdom, utan en mänsklig sjukdom. Sök hjälp. Ju tidigare, desto bättre, säger Fredrik.