Fakta: Shimon Peres

Shimon Peres var ledamot i knesset, Israels parlament, i 48 år, vilket är rekord.

Han var minister i tolv israeliska regeringar. Den första ministertiteln var vice försvarsminister (1959-1965), den sista utrikesminister (2001-2002). Däremellan var han bland annat premiärminister (1984-1986, 1995-1996). Och 2007-2014 var Peres president.

1945 gifte sig Shimon Peres med flickvännen Sonia Gellman. Hon avled vid 87 års ålder 2011. De fick tre barn, Zvia, Yoni och Chemi. Antalet barnbarn är uppe i åtta, och barnbarnsbarnen är hittills tre.

Källa: Det israeliska presidentämbetets sajt.

Yttrandet av Peres återgavs av den israeliska tidningen Haaretz i november 2005. Anledningen var att man hade ifrågasatt om Peres i sin höga ålder verkligen borde ställa upp i Arbetarpartiets ledarval igen. Två år senare blev han landets president, och den posten behöll han till 2014, kort innan han fyllde 91 år.

Peres var dock ingen valsegrare; hans framgångar i val är lätt räknade. Han förlorade också det där ledarvalet inom partiet vid 82. Men han vann, inte minst internationellt, respekt för sin beredskap att sluta fred med palestinierna.

På hemmaplan var hans ståndpunkt omstridd. Fredsviljan var också något han tillägnade sig med åren; han förklarade själv att vändpunkten kom under 70-talet, då Egypten som första arabland slöt fred med Israel.

Nobelpris

Freden i Oslo 1993 – som gav palestinierna lokalt självstyre i vissa områden, under fortsatt israelisk ockupation – placerade honom året därpå i rollen som Nobelpristagare tillsammans med två om möjligt ännu mer osannolika fredsduvor: gerillaledaren Yasser Arafat och generalen och krigshjälten Yitzhak Rabin.

Peres var utrikesminister när freden slöts. När Rabin blev mördad av en israelisk fredsmotståndare 1995 trädde Peres in som premiärminister, för andra gången.

Efter att ha förlorat partiledarposten 1997 drev Peres ett fredsinstitut. Före fredsinsatserna hade han en lång bana, knuten till försvaret och försvarsindustrin, bakom sig.

Han kom också tillbaka som minister; med honom och Arbetarpartiet i regeringen kunde Ariel Sharon 2005 genomföra en israelisk arméreträtt från Gazaremsan trots hårt motstånd bland Israels "hökar".

Peres, född 1923, var på flera sätt en representant för den första generationen ledare i den moderna staten Israel – till att börja med genom att inte vara född i landet, utan son i en invandrarfamilj från Visjnjeva i dåvarande Polen, nuvarande Vitryssland.

Familjen utvandrade då han var elva år, efter det nazistiska maktövertagandet i Tyskland, men flera år före Hitlers överfall på Polen, och inledningen till andra världskriget.

Prestigeprojekt

Efter kriget, då Israel bildades 1948, var försvaret redan från början ryggraden och den främsta karriärvägen. Peres blev visserligen ingen dekorerad krigshjälte, men desto mer erfaren som försvarspolitiker.

Det var landsfadern David Ben Gurion som, sedan de två träffats då Peres var ute och liftade, fångade upp Peres och förde in honom på statsmannabanan. Peres hade en nyckelroll i flera prestigeprojekt: uppbyggnaden av den militära flygindustrin och, inte minst, det strängt sekretessbelagda kärnenergiprogrammet.

Israel har officiellt aldrig medgett något innehav av kärnvapen, men en enig internationell expertkår är övertygad om att de finns.