Fakta: Skelettdelar i brunn

I augusti hittades skelettdelar i en brunn i skånska Hörby i samband med slamsugning. Lite senare visade ett första utlåtande från rättsläkare att det rörde sig om kvarlevor av en människa, och att det troligen var en man.

Nu har rättsläkare har med hjälp av tandjämförelser slagit fast att skelettdelarna kan knytas till en 24-årig man som anmäldes försvunnen under senhösten 1998. Han var bosatt i västra Skåne, drygt en timmes bilfärd från den plats där skelettdelarna hittades.

En mordutredning inleddes 1999 på grund av omständigheter som kom fram i fallet.

Kvarlevorna av 24-åringen hittades i skånska Hörby den 22 augusti – i samband med en slamsugning vid en fastighet som stått obebodd under en tid. Med hjälp av tandjämförelser har rättsläkare kunnat slå fast att skelettdelarna kan kopplas till en ung man som anmäldes försvunnen under senhösten 1998.

Några detaljer i utredningen avslöjas inte av Bo Lundqvist som är kalla fall-chef i polisregion Syd. Men han berättar att förhör ska hållas samtidigt som det pågår ett arbete med de spår som säkrades i samband med att kvarlevorna hittades.

– Vi bestämmer vilken ordning spåren ska undersökas i och vilka metoder som ska användas, säger Lundqvist, som även leder den polisiära utredningen i fallet.

För- och nackdelar

Vissa forensiska spår är i det närmaste beständiga och därför finns det generellt sett möjligheter att knyta spår till en viss person även när det gäller äldre fall, förklarar Lundqvist.

– Säg att man säkrar hår, dna, blod – eller vad det nu kan vara – så kan somligt knytas till en person beroende på hur det har legat. Sedan kan det ju även finnas omständigheter som gör att somligt upplöses och försvinner.

Förhör som hålls lång tid efter att ett brott har begåtts kan innebära både för- och nackdelar.

– Folk kanske glömmer, men det kan också finnas relationer som vid en tidpunkt inte vara beredda att säga något men som nu vill berätta, säger Bo Lundqvist.