Fakta: Så här gick studien till

I studien vid institutionen för fysiologi och farmakolog vid Karolinska institutet deltog 23 tidigare otränade personer. I en första omgång fick de under tre månader träna det ena benet fyra gånger i veckan.

Träningen gick till så att foten fästes vid en stång kopplad till en cykel. Därefter fick de sparka 60 gånger i minuten under 45 minuter.

Därefter fick de vila i nio månader, innan träningen återupptogs. Då fick de träna bägge benen, ett i taget, på samma sätt som i den första omgången.

Före och efter träningsperioderna togs muskelprover.

Källa: Karolinska institutet.

Forskare vid Karolinska institutet lät 23 otränade personer uthållighetsträna endast det ena benet i tre månader. De fick därefter vila i nio månader.

– När de kom tillbaka efter nio månader tittade vi på om det fanns någon skillnad i genaktiviteten mellan det vältränade och det otränade benet. Det såg vi inte, berättar forskaren Malene Lindholm, huvudförfattare till studien som publiceras i tidskriften Plos Genetics.

Inga entydiga svar

Därefter fick försökspersonerna träna båda benen. Forskarna ville se om det fanns någon skillnad i hur de svarade på träning. Det fanns skillnader på gennivå, men inte tillräckligt stora för att det skulle kunna bevisa att det finns ett muskelminne. Det finns samtidigt inte belägg för att dra slutsatsen att det inte existerar, påpekar Malene Lindholm.

– Vi hade vissa fynd som tyder på att det skulle kunna finnas någon form av träningsminne. Till exempel så upplevde de det första träningspasset som lättare i det ben som tidigare varit vältränat. Det var också så att ett protein som är viktigt för nedbrytning av fett i musklerna förändrades bara i det otränade benet, vilket skulle kunna tyda på att det tidigare tränade benet startade på en lite högre nivå.

Tusentals genförändringar

Forskarna kunde i muskelprov efter den första träningsomgången identifiera cirka 3 400 varianter av genernas molekylära kopior, RNA, som förändrades av uthållighetsträningen. Det är första gången det kunnat påvisas att genernas uttryck förändras på det sättet, vilket kan ge ny grundinformation om vilken roll våra gener spelar i samband med träning, enligt Malene Lindholm.

Genom att träna bara ett ben kunde forskarna säkerställa att genförändringarna verkligen berodde på träningen.

– Om personen sprungit eller cyklat och tränat hela kroppen hade man inte vetat om det var en effekt av stresspåslag eller andra faktorer som soljus eller luftföroreningar. Det finns jättemycket miljöfaktorer runt omkring oss som kan påverka genaktivitet, säger Malene Lindholm.

Hon hoppas nu att studien ska inspirera till fortsatt forskning, till exempel om styrketräning påverkar genaktiviteten i samma utsträckning som uthållighetsträning.