Leendet? De vänliga ögonen? Humorn? Tveklöst handlar det om hans storsinthet och försoningsvilja. Ingen nämner Nelson Mandela utan att förundras över det faktum att han efter att ha hållits fängslad av apartheidregimen i 27 år förlät sina plågoandar när han kom ut i friheten.

- F ö r l ä t!!!! E f t e r 2 7 år!!! Det är ofattbart, säger de.

Sedan darrar underläppen och ögonen tåras. Alltid.

Vilka är då de?

Så gott som samtliga. Vi alla. Politiker i de mest skiftande kulörer och från världens alla hörn. Filmstjärnor och kungligheter. Idrottsstjärnor och stenrika affärsmän. Journalister.

"Tid att tänka"

Och förstås så kallade vanliga människor. Han älskas av dem också. Den som hört en tusenhövdad gräsrotskör i Sydafrika stämma upp i hyllningssång till Mandelas ära glömmer det aldrig. Afrikanska körer är alltid något extra och när hela luften vibrerar av skönsång och kärlek är det omöjligt även för den mest förhärdade att inte beröras.

När Mandela syntes fotograferad på bild offentligt för första gången 1990 i samband med sin frigivning — tillsammans med dåvarande presidenten F W de Klerk — studsade många över hans fysiska uppenbarelse. Vad lång han är? Distingerad. Är det verkligen Mandela? Samme Mandela? Den gamle amatörboxaren vars fylliga ansikte prytt plakat under otaliga demonstrationer världen över sedan 1963 då han greps och senare dömdes till livstids fängelse?

Men åren på fängelseön Robben Island förändrade honom, inte bara fysiskt. Mandela både mjuknade och hårdnade. Väl i frihet har han själv sagt att det finns saker som han faktiskt saknar från fängelsetiden — framför allt tid att tänka.

Frostigt med Mbeki

Vari ligger då denne historiske gigants politiska betydelse? Eller var det så att Mandelas år som president bara var en lycklig, nästan euforisk mellanperiod i Sydafrikas historia?

På sätt och vis är det så; den optimism som rådde i Sydafrika mellan 1994 och 1999 återkommer nog aldrig. Det är orättvist att säga att allt har gått utför sedan dess. Ekonomin har stärkts och en hel del förbättringar har faktiskt genomförts för landets stora fattiga befolkningen, även om det gått långsamt. Men nuvarande presidenten Thabo Mbeki kommer aldrig ens i närheten av Mandelas förmåga att kommunicera med folket. Mbeki har inte heller lyckats ha en avspänd attityd gentemot sin företrädares popularitet.

Intressant och pikant nog var det Mbekis far, den hårdföre kommunisten Govan Mbeki, som Mandela själv hade svårast för under åren de båda satt fängslade ute på Robben Island.

Inbördeskrig

Ändå var det tiden före den sydafrikanska demokratins inträde 1994 som Mandelas politiska betydelse var störst. Beslutet att från fängelset börja förhandla med apartheidregimen var central för den fortsatta utvecklingen. Mandelas personliga agerande under de extremt skakiga åren mellan 1990 och 1994 var avgörande för att de historiska valen överhuvudtaget kunde hållas. Hans maning till lugn när kommunistledaren Chris Hani skjutits till döds av en vit extremist 1993 hindrade sannolikt ett inbördeskrig.

Efter att Mandela tillträtt sitt lands högsta ämbete var det nästan komiskt att se olika dignitärer från hela världen stå på rad och bocka i vördnad.

Om någon då dristade sig till att fråga vad det är för skillnad på Nelson Mandela och andra gerillakrigare världen över som genom väpnad kamp velat störta orättfärdiga regimer, blev svaret i bästa fall hummande och i värsta fall fräsande: "Men nu pratar vi om MANDELA! Han är ju god."

Möjligen är det svaret till att ögonen tåras. Det är Mandela. Han har hittills inte gjort någon besviken. Han har ett varmt leende - och han är fortfarande god.