FOTBOLLSVÅLD. Tony Deogan var 26 år när han misshandlades till döds i Högalidsparken – den förste och hittills ende i Sverige som dött i bråk mellan fotbollshuliganer. Nu släpper hans yngre bror Tommy Deogan sin bok Blodsbröder, om den våldsamma och drogkantade uppväxten i Hallonbergen utanför Stockholm, och om hur han själv till slut har lyckats förlåta broderns mördare.

Det var sju år sedan Tony dog i ett slagsmål mellan anhängare till IFK Göteborg och AIK. Varför skriver du den här boken nu?
– Tidigare har jag tackat nej till allt sådant, men saker och ting har ändrats sedan jag blev förälder. För det kommer en dag när jag måste förklara för mina barn vad som hände deras farbror, och varför.

Tony levde ett liv som grovt kriminell, och han var medlem i IFK Göteborgs mest våldsamma gruppering Wisemen. Trots detta beskriver du honom som en hjälte – en god och omtänksam människa. Kan du förklara?
– Han hade två sidor – en väldigt mörk och en väldigt ljus – och han var bra på att hålla isär de världarna. Han visade stor respekt för människor som han upplevde som oskyldiga och som inte höll på med kriminalitet, och för mig var han en fantastisk storebror.

Du tror dig veta vilka AIK-huliganer som var mest aktiva i dödsmisshandeln av Tony. Vill du inte ha hämnd?
– Nej, jag har förlåtit dem.

Hur är det möjligt?
– Det handlar om en insikt om att någonstans har de killar som gjorde det här en lucka, som måste fyllas av något. Jag förlät dem med en uppmaning: Att de ska fostra sina barn att inte bruka våld. Om de lyckas med det räddar de liv. Och om jag skulle hämnas blir det två barn i mitt hem som växer upp utan en fadersgestalt hemma, och som får besöka sin pappa på anstalt. Valet var egentligen lätt.

Hur ska man stoppa huliganvåldet?
– Genom förebyggande arbete för att stoppa nyrekryteringen. Sprid information till föräldrarna om varningssignalerna, hur huligangrupperna klär sig, hur deras kultur ser ut. I dag har det blivit ett mode att gå med i de här grupperingarna – det handlar inte om fotbollsintresse. Många av de yngre som går med kan inte nämna ett namn i lagets startelva.

Vad kommer du att säga när dina egna barn börjar gå på matcher?
– Jag hoppas att de blir hängivna fotbollssupportrar. Att de lär sig hur man stöttar sin klubb, utan att förstöra för laget och för sin familj. Och skulle de komma hem en dag och säga att de hejar på AIK – då ska jag gladeligen köpa ett säsongskort och gå med dem på Råsunda, även om jag själv är hammarbyare. För då har de förstått att det som deras farbror gjorde och råkade ut för inte har någonting med vare sig fotboll eller AIK att göra.