BORIS BENULIC Åh, där satt de knubbsälsliknande männen med den osunda hy man bara kan få av att tänka onda tankar – de satt i sina stora, stora sammanträdesrum och betraktade skisserna på hur San Francisco skulle omvandlas.
Ritningarna visade hur gamla stadsdelar skulle rivas och ge plats för kontorsbyggnader lika stora som Egyptens pyramider skulle ha blivit om farao Cheops haft tillgång till modern byggteknik.
Men förstörelsen stoppades de sista åren på 1950-talet genom en bred allians som i olika former fortfarande fortlever.
Fiskarna och de som arbetade i hamnen och konservindustrin hade alltid haft starka organisationer som tillkämpat sig bra löner och anständigt boende, och när rivningskulorna närmade sig de kvarter där deras pensionärer bodde gick de kommunistiska arbetarledarna över till bakgatskaféerna på North Beach där de träffade ledarna för bögarna, de svarta och kineserna.
Alla insåg de att om de kvarter där de pensionerade hamnarbetarna bodde skulle förvandlas till grus och damm skulle snart rivningsbataljonerna röra sig mot alla andras områden.
Här föddes den front som skaffade sig så mycket makt i San Francisco att staden trots allt fortsatt vara en stad i vars mitt människor kan andas, drömma och arbeta.

 Jag älskar staden därför att här finns en radikal folklig kultur som i mer än 150 år tillåtit folk att bete sig som de vill. Hit kom till exempel homosexuella från hela Nordamerika – inte därför att det fanns andra homosexuella där utan därför att de med självklarhet accepterades på fiskebåtar, handelsfartyg och i hamnen bara de gjorde sin del av jobbet.
När San Franciscos historia återberättas blir det ofta en lång uppräkning av alla självständiga författare som verkat här; från Norris och London till Kerouac och Ginsberg.
Men skulle de alls ha kunnat verka här om det inte varit för sådana som Peter Mendelsohn, sjöman och organisatör för kommunistpartiet, eller George Woolf, ledare för konservindustriarbetarna? För dem var det viktiga att du var solidarisk med dina arbetskamrater – både i arbete och i strejk. Då var de solidariska med dig om någon var ute efter dig för att du ansågs ha fel sexuell läggning.
Och just därför att den radikala arbetarrörelsen skyddade individens rättigheter är i dag San Francisco ett drivhus för nya spännande företag – och kreativiteten på Stanford och Berkeley är en följd av den kulturen och inte tvärtom.
Och här i San Francisco upptäcker jag de radikala rörelsernas problem i Sverige – de kräver att du ska vara som alla andra i stället för att försvara din rätt att inte vara som alla andra.

+ Nordöstra delen av Russian River Valley i Kalifornien – här har socialismen förverkligats: bra viner, bokhandlar och restauranger även på pyttesmå orter.

– San Francisco Chronicle – en fin gammal tidning som rör sig mot det oläsliga.