Om den så kallade barnflickan i Knutbyfallet hade varit en man så hade han dömts till livstids fängelse och inte till rättspsykiatrisk vård. Det är varenda jurist, polis och rättspsykiater som jag känner överens om. Till och med feminismens ständige tillskyndare i kriminaldebatten, professor Christian Diesen, framför denna åsikt i sin bok ”Likhet inför lagen”.
 För att ge krass näring åt mina farhågor om att domen varken är en slump eller engångsföreteelse så söker jag siffror i den senaste kriminalstatistiken.

Och mycket riktigt: Mörderskan från Knutby bryter ingalunda mönstret. När det gäller personer som döms för mord och dråp så är andelen kvinnor som får vård dubbelt så stor som andelen män. Med detta vill jag komplettera riksåklagarens pinfärska kartläggning om påföljder för våldsbrott. I den 498-sidiga rapporten talas det nämligen rakt ut om ”kvinnorabatt” som oftast ges i form av villkorlig dom eller skyddstillsyn i stället för fängelse. När det gäller misshandel så döms 22,9 procent av männen till fängelse medan motsvarande siffra för kvinnor är 7,2 procent. När det gäller grov misshandel så är siffrorna för män 81,7 procent och för kvinnor 63,9 procent. Olaga hot: män 12,4 procent, kvinnor 2,1 procent. Och så här kan man räkna sig igenom hela statistikdatabasen hos Brottsförebyggande rådet om man nu vill excellera i sövande statistik.

Vad beror då detta på? Ja, sociologer, kriminologer och till och med genusforskare skulle säkert ha lika många förklaringar som det finns dömda kvinnor. Men hur man än vrider och vänder på frågan så kommer alltså till och med en statlig utredning fram till att man inte ens med politisk korrekthet för ögonen kan gå runt ett laddat ord som ”kvinnorabatt”. När gärningsmannen i själva verket är kvinna så blir det helt enkelt mildare straff.
Detta gör mig djupt bekymrad och då tänker jag inte enbart på att mitt manliga rättspatos får sig en rejäl knäck, utan också på att detta i grund och botten är chikanerande för kvinnorna.

Man behöver nämligen varken vara professor i straffrätt eller genusforskning för att begripa att även detta problem bottnar i det som så populärt brukar kallas för könsmaktsordningen: Kvinnor betraktas som viljelösa mähän som är offer för omständigheter som de inte själva är kapabla att råda över. Därmed är de inte fullt ut ansvariga för sina gärningar.
Dessutom har de säkert blivit lurade, tvingade eller provocerade att begå sina brott. Av män.
För att råda bot på problemet vore det på sin plats att Gudrun Schyman & Co skaffar sig ännu en slagdänga i sin kamp mot könsförtrycket: hårdare straff för kvinnor!

+ Ukrainas plåtniklas, som tyvärr bara kom tvåa i schlagerfestivalen.

– Lars Danielsson. Igen … Vad är det vi inte ska få veta om annandagen?