Fakta: Parisavtalet och Marrakeshmötet

Avtalet förhandlades fram i december i fjol när Frankrike stod som värd för det återkommande globala klimattoppmötet.

Det slår bland annat fast att den globala uppvärmningen ska begränsas till under två grader jämfört med förindustriell tid, och att de globala utsläppen snarast möjligt ska nå sin högsta nivå för att sedan minska.

Ländernas nationella klimatplaner ska uppdateras vart femte år. Hur mycket varje land vill minska sina utsläpp med är dock frivilligt, och med de nuvarande åtagandena beräknas temperaturhöjningen landa på 2,8 grader.

Inga tvångsmekanismer finns att ta till mot de länder som bryter sina löften.

Rikare länder ska bidra med 100 miljarder dollar årligen i klimatbistånd till utvecklingsländer.

Avtalet har skrivits under av 192 länder och hittills ratificerats, det vill säga slutgiltigt godkänts, av 92 länder.

Det trädde i kraft den 4 november. Under klimatmötet i Marrakesh, 7–18 november, kommer världens klimatförhandlare att börja diskutera hur avtalet ska genomföras.

Den marockanska staden Marrakesh står värd för det två veckor långa klimatmöte som inleds i dag – samtidigt som Danmarks meteorologiska institut slår larm om havsisens rekordlåga utbredning i Arktis.

Området har nu en lufttemperatur mellan 10 och 20 minusgrader, vilket kan låta kyligt. Men det är tio grader mer än normalt vid den här årstiden och tillväxten av ny havsis går trögt.

Omstuvat schema

Från början var det planerat för en mer småputtrande tillställning i Marrakesh, med diskussioner inom ramen för den årliga klimatkonventionen, COP 22, och det tidigare Kyotoprotokollet.

Men eftersom ratificeringen av Parisavtalet har gått på rekordtid och avtalet kunnat träda i kraft redan före mötet har man hastigt fått stuva om i schemat. Den 15–18 november kommer nu avtalets beslutande organ CMA att sammanträda för första gången.

Högst på dagordningen står utformandet av en gemensam regelbok för hur länderna ska mäta och rapportera in koldioxidutsläpp. Det beskrivs som centralt för att kunna implementera avtalet på ett effektivt sätt – och se till att ingen fuskar med siffrorna.

En färdkarta

Dessutom är förhoppningen att man ska staka ut en färdkarta för hur de 100 miljarder dollar som utlovats till fattigare länders klimatomställning ska säkras.

Avtalet har fått kritik för att de åtaganden om utsläppsminskningar som gjorts hittills inte räcker för att begränsa den globala uppvärmningen tillräckligt mycket, och att det inte är tvingande.

Men Sveriges klimatminister Isabella Lövin (MP), som åker till Marrakesh för att delta under mötets andra vecka, är ändå optimistisk:

– Det som är allra viktigast är den politiska viljan och den politiska signalen som avtalet skickar, till det privata näringslivet, till de som sysslar med forskning och utveckling inom företagen. För nu vet de att det här är framtiden, att vi ska ha en fossilfri ekonomi.