Häromdagen skrev filosofen Roland Poirier Martinsson i Svenska Dagbladet att han och hustrun undervisade barnen i hemmet när de bodde i Texas. ”När vi flyttade hem till Sverige funderade vi på att fortsätta med hemskolning. Hade vi valt det hade polisen kommit och tagit våra barn ifrån oss.”

Medan nästan en och en halv miljon barn undervisas i hemmet i USA är det nästan omöjligt att få hemundervisa i Sverige. Nu tänker den borgerliga regeringen göra det helt omöjligt.
Jo, jag kan alla invändningar mot hemskolning. Eftersom vi till skillnad från andra västländer inte har en lång tradition låter det suspekt. Man tänker på barn som isoleras, förnekas sexualundervisning och får lära sig att jorden är platt.

Men fördomar ska inte avgöra vart vi skickar polisen. När jag har satt mig in i hemskolningens vardag och statistik har mina förutfattade meningar motbevisats.

Hemskolade barn har betydligt bättre resultat och kunskaper än andra. Det är inte så överraskande. Jag har själv varit vikarie i olika Stockholmsskolor och när man har 20 eller 30 barn framför sig är det naturligtvis ogörligt att se var och en, att ge dem tid och kunskap på deras villkor. Svagare elever lider och skillnader cementeras. Individuell undervisning som anpassas efter personlighet och läggning kan ge mycket mer.

Mer överraskande är kanske att de som hemskolas är tryggare i sig själva, har lättare att ta kontakt med andra och blir aktivare medborgare. Hemskolning betyder inte att man sitter hemma. Ofta får barnen mer kontakt med omvärlden än de som sitter inpackade i ett klassrum mellan 8 och 15. Vardagen kan bestå av besök i andra miljöer, museer, möten med vuxna och både äldre och yngre barn. När vädret är bra går man ut.

Ibland måste man skicka polisen till grannen. Det finns sekter och det finns föräldrar som misshandlar sina barn, fysiskt och psykiskt. Men det är skandalöst att en regering som talar om valfrihet vill skicka polisen på dem som älskar sina barn så mycket att de vill ge dem den bästa tänkbara starten i livet

+ Lars Vilks. Vilket mod och vilken humor han har i de svåraste stunder.

– Hela världen, som inte förstår varför islänningarna inte vill betala bankernas skulder.