Hur många gånger är du taskig mot dig själv varje dag? Om du är kvinna torde svaret ligga runt 36.

"Du är fet, ful och misslyckad."

Det sa jag till mig själv hundratals gånger varje dag när jag var arton år. När man säger så till en människa så måste det hända något med henne. Tänk dig själv, att det skulle stå någon i dörröppningen på ditt jobb och säga till dig att du är misslyckad. Varenda morgon.
Även om man inte tror det själv, från början, så blir det så småningom en sanning.

Psykologidoktor Christin Mellner berättade nyligen om en färsk studie om hur kvinnor förhåller sig till sina kroppar. Den visar att ju mer jämställt samhälle vi får, desto mer känner kvinnor att de måste tygla sina kroppar. Få kvinnor är nöjda med sig själva och sina kroppar, nästan alla vill gå ner några kilo.

I senaste numret av M magasin står det om en annan studie som visar att kvinnor tänker i snitt 36 negativa tankar om sin kropp. Varje dag.

Det är rätt skrämmande siffror.

Inte minst med tanke på att de här kvinnorna förmodligen lyckats få iväg alla barnen till dagis och skolor på morgonen, med vantar, mössor, matsäckar och allt. De har varit vänliga och snälla mot sina kollegor på jobbet, fixat kaffe till någon som behöver. De har gjort sitt jobb samtidigt som de också hunnit med att ringa en massa viktiga samtal och sprungit iväg på lunchen för att fixa något till mannen och barnen.

De har med största sannolikhet planerat middagen medan de jobbat vidare och servat sina chefer, undanröjt några kriser och ringt gamla mamma eller pappa och sett till att de har det bra.

Fast de knappt hunnit med sig själva har de förmodligen lyckats vara riktigt bra mammor, fruar, partners, kompisar och döttrar resten av eftermiddagen och kvällen också.

Ändå står de där framför spegeln när de kommer hem och tänker att "vad tjock jag är".
Eller ännu värre – om kollegorna sagt tio bra grejer till dem, och en har sagt något kritiskt – då är det bara det dåliga de minns.

Självkritik i all ära, men det där är ju löjligt. Vi kvinnor måste sluta vara taskiga mot oss själva. På riktigt.

+ Mia Skäringer - allting hon tar i blir till guld. Eller som hon själv säger: ”Back off all jävla yta och blaj. Själ och hjärta går före i kön.”

– Patrik Sjöberg – Värstingarnas värsting i Mästarnas mästare. Hur odräglig måste en människa bli bara för att han kan hoppa högt?