Titel: Ett öga rött
Genre: Dramakomedi
Betyg: •••
Efter att Halims mamma har dött driver sorgen hans pappa till ett beslut. De ska lämna den invandrartäta förorten och bosätta sig i det allra heligaste av svennighet – Stockholms innerstad.
Halims pappa vill bli en ”riktig” svensk som lyssnar på Lundell, käkar surströmming, gräddtårta och dricker alkohol. Men Halim vägrar att glömma bort sitt ursprung. Han bestämmer sig för att revoltera mot ”svenskheten”. Till sin hjälp har han sin före detta granne, Dalanda, som kan allt om den svenska statens integrationsplan.
Feelgood-charmiga ”Ett öga rött” är löst baserad på Jonas Hassen Khemiris rosade debutroman med samma namn. Jag saknar en hel del av bokens elakheter och vassa humor, men i stället har filmen en mysfaktor som lär få många på gott humör i höst.
Sylvasst Parisporträtt
Titel: 2 dagar i Paris
Genre: Dramakomedi
Betyg: ••••
Marion och hennes amerikanske kille gör ett resstopp hos hennes föräldrar i den franska huvudstaden.
Det blir mer traumatiskt än romantiskt när Jack upplever nya sidor av Marion. Julie Delpy regidebuterar med en sylvass Parisskildring som träffsäkert skildrar förhållandens sköraste sidor.
Fint skådespeleri i stark regidebut
Titel: The Lookout
Genre: Thriller
Betyg: •••
Efter en bilolycka har Chris ett minne som fungerar ytterst selektivt. Längtan efter ett normalt liv gör honom till ett lätt offer för skurkiga typer.
Fint skådespeleri i detta stämningsfulla, noir-doftande thrillerdrama, en stark regidebut för manusförfattaren Scott Frank.
Skicklig film om kapitalismen
Titel: Struggle
Genre: Drama
Betyg: •••
Skickligt iscensatt österrikisk ångestfilm där regissören Ruth Mader blottlägger människans slaveri under kapitalismen genom att skildra en polsk fattig ensamstående mamma på jakt efter ett bättre liv.
”Struggle” skulle kunna vara en avlägsen kusin till en Roy Andersson-film. Och det är en komplimang.
Vänskapshistoria som engagerar
Titel: Farväl Bafana
Genre: Drama
Betyg: •••
Verklighetsinspirerat om den vänskap som växte fram mellan Nelson Mandela och den från början rasistiske sydafrikan (Joseph Fiennes) som i drygt 20 år var hans fångvaktare.
Snällt och polerat av den numera rätt opersonlige, men fortfarande hantverksskicklige, Bille August. Engagerad blir man hur som helst.